 |
Helena är bäst i Sprängaren
FILM: Sprängaren
| |
[RECENSION - 011027] Jag trodde inte att man kunde göra snygg action i Sverige. Och jag trodde framförallt inte att Colin Nutley hade vad som krävdes för att snickra ihop en tung thriller som mest för tankarna till den amerikanska Hollywoodfabrikens bättre utsläpp. Även om man har läst boken och vet hur det ska gå, biter man på naglarna av spänning.
Stockholms OS-boss Christina Furhage blir sprängd i småbitar tillsammans med stora delar av den nybyggda Victoriastadion. Genast talas det om terrorattentat, men kriminalreporter Annika Bengtzon finner samband som ingen annan vill se. Och hon själv utsätter sig för stor fara när hon kommer sanningen på spåren.
Helena Bergström är underbart bitchig som kriminalreporter Bengtzon. Äntligen får hon spela tuff, självständig och mänsklig. Inga snorblobbor, inga utdragna gråtscener och hon slipper vara sådär skör som hon ofta får spela. Jag fullkomligt älskar när Helena säger att hon ska sparka in tänderna på Brasse Brännströms surmulna kvällstidningsräv Nisse Langeby. Annika Bengtzon och den mansgrisige 'Spiken' (Reine Brynolfson) tävlar om chefredaktör Schymans (Örjan Ramberg i sin bästa roll) gunst. Man njuter och gläds åt att manuset håller hela vägen ut i biosalongen. Inga stackatodialoger som annars är det svenska kriminaldramats tydligaste kännetecken.
Filmen utspelar sig till stor del på en kvällstidningsredaktion, slarvigt förklädd till den fiktiva Kvällspressen. Och jag känner hur hela Stockholms församlade recensentkår, varav säkert ett par stycken jobbar eller har jobbat på en kvällstidning, vässar pennorna. Att skildra journalister på film är alltid en risk. De kan ju ge igen. Vilket vissa säkert kommer att göra och hävda att de inte skildras realistiskt, stackars oss och annat trams. Men då ska man kanske komma ihåg att Stockholm antagligen inte heller skulle ha utnämnt en 60+kvinna till OS-general. Funkar det i filmens verklighet, så är det ett gott betyg. Det gör det i Sprängaren.
Sprängaren har premiär den 24 oktober.
(Recensionen är tidigare publicerad i QX.)
|
|
