[ C O R K Y ] - Kärlek – en novell om framtiden

[NOTIS - 011019] Han är stor och stark, med en manlig matta av hår på bröstet och gången hos en som vet med sig att han är världsbäst. Kort sagt, han är en karl. Eller borde jag säga: han var en karl. Igår. Idag är han… Ja, vad är han egentligen?

Jag betraktar honom. En man med smekningar och slag i händerna, pondus i blick och – inte att förglömma – en stadig kuk mellan benen. Jag ser på honom utan avsky. Men också utan kärlek. Och jag ser det jag borde ha sett för länge sen. Feghet, självhävdelsebegär. Känner lukter jag borde ha vägrat stå ut med. Morgonfjärt, rapningar, svett.

Det är egendomligt att tänka att jag älskade honom en gång. Nu betyder han ingenting. En förkrympt själ lämnar mitt hem. Och i morgon är en ny dag.

I morgon…

Det som förvånar mig mest är kukfixeringen. Det talas så ofta om att vi kvinnor lider av penisavund. Hoppsan, varför tror jag att det är just en karl som kommit på ett sånt uttryck? Tja, kanske för att ingen kvinna nånsin skulle drömma om en slak, dinglande skinnslamsa mellan låren, utom möjligen i maskeradsyfte.

Kvinnor… Nog är det männen som är avundsjuka på oss? Bröstavund. Vaginalavund, kanske.

Jag borde ha insett det långt tidigare, förstås. Men det var så långt ifrån det liv jag levde. Bli kär i en kvinna? Aldrig! Det var ju en karl jag behövde. Som alla kvinnor behöver. Lättlurad! Jag kan inte minnas när jag någonsin kände mig trygg tillsammans med biffen. Men i morgon…

Jag kan se henne framför mig. Den lena huden, de lätt särade läpparna, den löftesrika blicken. Men det handlar inte bara om sex, även om han gärna vill ha det till det, i sin desperation över att förlora det försvarslösa vrak han slagit på så länge. Nej. Visst, nog är det skönare att älska med henne än med honom. Men framför allt är det tanken på att leva med en jämlik. Lyssna, tala, skratta, gråta. Tillsammans.

I morgon.

I morgon är han borta ur mitt liv. Borta är knytnävarna, de hårda tagen i sängen, kraven på sexiga underkläder och analsex. Och han krymper. Jag kan nästan se hur liten han blir, som om hela han bara är en slak liten pitt utan minsta förhoppning om att bli stor och styv igen.

Jag har packat ner det sista av hans pinaler och jag är benhård. Han kan inte komma i närheten av mitt svaga, undfallande jag. Ingen riktig kvinna, tror jag han sa, men jag lyssnade inte så noga. Vem bryr sig om vad han tycker? I morgon börjar livet.

Gårdagen känns egendomligt diffus. Som om jag egentligen aldrig var där. Som om jag hela tiden har levt i framtiden.

Jag hade svårt att finna mig själv. Mycket svårt. Killar, karlar, biffar – alla kom de och tog för sig – och själv kände jag mig aldrig riktigt glad. Men framtiden har annat att bjuda på och jag längtar. Längtar efter att dela säng med en varm kvinna som inte skulle komma på tanken att nypa mig hårt i bröstvårtorna bara för att känna sig mäktig.

Framtiden…

Jag har drömt om den så ofta. Funderat över vad den egentligen skulle bära med sig för mig. Samma sak varje dag, år ut och år in? Gå upp, gå till jobbet, jobba jobba, äta lunch samma sak händer i morron…

Ut på puben med han och hans polare. Sitta fint vid bordet med de andra flickvännerna medan männen blir alltmer högljudda och gapiga. Hem och ha sex – inte älska – och somna med hans svettlukt i näsan. Ensamma frukostar medan hans snarkningar ljuder från sovrummet. TV varje kväll, sport och amerikansk action.

Och så mötte jag henne. Den vackraste människan i världen.

Hon är liten och knubbig, med små bröst och breda höfter. Hennes hår är halvlångt och lite gråsprängt och hon har för länge sen vinkat adjö till sin ungdom. Och hon äger en skönhet som ingen annan och i hennes ögon glittrar stjärnor som ger aningar om nya, ljuvliga njutningar och passioner.

I min framtid är det hon och jag. Och i morgon kommer hon till mig.

I min morgondag är det vackert att vara lesbisk. Vackert och naturligt. Vackert att vakna på morgonen med en kvinna tätt intill, medan solen skiner in genom det halvöppna fönstret. Eller snön faller tätt där utanför, för att bilda ett mjukt täcke på den frusna marken. Medan jag lutar mig tillbaka på kudden igen, tätt intill min älskade.