[REPORTAGE - 011126] Ibland när jag är ute på tjejklubbar frågar jag mig själv (och andra) - var kommer de ifrån, alla dessa vackra kvinnor? Just den tanke kom över mig i lördags när jag besökte premiären av Clit Club Sthlm. Jag önskar nästan att mamma är där för att se, inte för att hon skulle bli förvånad. Sen skäms jag lite över att det är så viktigt vad andra tycker om oss, att vi är snygga, ser ut som alla andra. Ska jag vara glad för att gästerna på en klubb är vackra?
Nästa fundering är alla dessa klubbnamn. Flatklubbar ska ha coola namn med attityd. Är flatorna kvar i hävdelsestadiet?
Exempel:
-
Bitch, inte så snällt uttryck som betyder kärring eller ragata, typ.
-
Puma, ord för snygg tjej, kan användas nedlåtande.
-
Dyke, går inte att missupfatta, flata liksom.
-
Clit Club, oj vad folk blir upprörda ibland. Men alla vet vad det betyder. Inte många verkar känna till moderklubben med samma namn i New York.
Jämför det med de av bögar drivna klubbarna
Tip Top, Torget och
Gretas, så mjukt, så fint. Var vill jag komma med denna fundering? Inte så långt, bara peka på skillnaderna.
Det centrala på Clit Club är musiken. Influgen dj från London, Miss Fifi, spelar och dansar själv minst lika mycket. Det är nytt, bra, "gamla godingarna" slipper vi. Det var lite problem med ljudet under kvällen, tror inte det var någon som märkte det - utom FiFi.
Cabaret ger som storebror Alladin en känsla av finladsbåt, heltäckningsmatta är ett måste men det är ändå modernt. I loungen spelas lugnare musik menat för avlyssning vid borden men många dansar och stannar kvar just här hela kvällen.
En klubbs framgång är svår att mäta efter premiären. Det är först när man ser att gästerna kommer tillbaka som vi vet. Nästa Clit Club Sthlm är på nyårsafton på Tip Top, då vet vi.
Se vimmelbilder
