[ C O R K Y ] - Katta drömmer om att spela SM-final

[PORTRÄTT - 021111] Katarina Lager är 18 år och spelar bandy i AIK. Ett lag som vunnit SM ett antal gånger. Katarina, eller Katta, som hon kallas av vännerna är ett energiknippe som har provat på många sporter men som slutligen fastande för bandyn. I år gör som sin första elitsatsning.

Hur länge har du spelat bandy?
- Sedan jag var 12 år. Men tidigare satsade jag lika mycket på fotbollen; nu har jag bestämt mig för att det är bandyn som gäller till hundra procent.
Hur kom det sig att du började spela?
- Jag har hållit på med både simning, tennis och fotboll tidigare. Men jag har blivit uppmuntrad att satsa på bandyn av A-lagsspelare och till slut insåg jag att jag nog är ganska bra. Annars hade de väl inte velat ha mig! (Skratt!)
- I grunden kommer nog mitt stora idrottsintresse från min sporttokiga pappa. Det var han som fick mig att börja.
Hur mycket tränar du?
- Med laget tränar jag tre gånger i veckan och sedan styrketränar jag ett par gånger i veckan också.
Folk snackar gärna om 'Lesbiska ligan' och 'bandyflator' verkar vara ett vedertaget uttryck. Trots detta har aldrig någon känd idrottskvinna kommit ut som flata - hur kommer det sig tror du?
- Jag tror att folk är rädda för homofobin som finns i samhället idag. Och att det ska bli fokus på att de är homo istället för att de håller på med sport.
- Men jag tror också att det blir svårare att komma ut ju äldre man blir. Jag kom ut redan som 14-åring och jag märker att folk inom idrottsvärlden är mindre öppna ju äldre de är. Vilket såklart är jättetrist.
- Men när jag började i AIK kände jag mig ganska säker på att jag skulle trivas. På en träning såg jag en av spelarna komma gående i en Corky-tröja med en snus under läppen. (Skratt!)
Tycker du att det finns sporter som är mer gay än andra?
- Nej, jag tror inte riktigt på någon sådan uppdelning. Precis som jag inte tycker att man kan kalla vissa idrotter för tjejsporter.
Finns det någon sport det är extra svårt att vara öppen homo i tror du?
- Jag tror framförallt att det beror på hur man själv är som person. Kan inte jag få vara den jag är tror jag det påverkar mig negativt som spelare. En lagledare får inte vara homofob. Hade jag hamnat i en situation där jag var tvungen att smyga med vem jag är hade jag slutat spela där och sett mig om efter något annat.
Vad har du själv för mål med ditt idrottande?
- Att spela i en SM-final! Och just nu känns det väldigt viktigt att platsa ordentligt i laget eftersom jag är ganska ny.
Dina klubbkompisar - vet de om att du lesbisk?
- De har nog inte kunnat undgå det! (Skratt)
Och din tränare…?
- Det gör han säkert… När jag tränande fotboll visste alltid mina tränare att jag var homosexuell. Och jag stötte aldrig på några negativa reaktioner vare sig hos dem eller min lagkamrater.
Har du några råd till homoidrottare som inte vågar komma ut?
- Jag tycker att det är viktigt att man inte låter idrotten styra ens liv. Om man känner att det inte går att vara öppen i en viss klubb - byt!
- En del människor inbillar sig att det är en så stor skillnad på homo och hetero. Det tycker inte jag.
Jag vet att du har varit gogodansare på en Lesbian Heaven-fest. Har du några andra roliga fritidsintressen?
- Haha! (Katta rodnar lite grann och undrar hur jag kan besitta sådan avslöjande information.)
- Jag pluggar omvårdansprogrammet också och utbildar mig till ambulansförare. Och så är jag väldigt musikintresserad, spelar gitarr och skriver lite egna låtar.
Har du någon förebild inom idrottsvärlden?
- Kajsa Bergqvist! Hon kommer precis som jag från Sollentuna och jag har sett henne träna upp sig från amatör till proffs. Det är imponerande!