[ C O R K Y ] - Kvinnor, skor och längtan

[RECENSION - 021223] Visst är den där känslan underbar, när man sitter i biofåtöljen och eftertexterna börjar rulla, och man känner sig alldeles, alldeles lycklig. Detta inträffade senast då långfilmsdebuterande Ramon Salazars Piedras var till ända.

Fem kvinnor befinner sig i till synes olika livssituationer men ställs alla inför valet att på olika sätt förändra sina liv. Deras historier flätas in i varandras på ett typiskt Almodóvarskt sätt. Och detta är inte den enda likheten med Spaniens mest framgångsrika, nu levande, regissör. Förutom filmens fem kvinnliga huvudkaraktärer spelar staden Madrid en betydande roll. Den mest oförglömliga insatsen står dock Antonia San Juan för. Senast gjorde hon en strålande rolltolkning av den transsexuella Agrado i Allt om min mamma. Här gör hon den livströtta bordellmamman Adela som möter kärleken i den tangoälskande överklassmannen Leonardo (Rodolfo de Souza). Om deras relation säger Adela: " Det här är precis som Pretty Woman. Fast på spanska och utan ett lyckligt slut". Den här filmen är vacker och oemotståndlig. Förförisk och fullkomligt känsloladdad. Precis som en äkta melodram ska vara. "Deseo, deseo, deseo!" Utropar Adela mot filmens slut. Och det är just vad det handlar om. Längtan.

Ramon Salazar belönades nyligen med priset för bästa regidebut på Stockholms filmfestival och priset för bästa kvinnliga skådespelerska gick till Victoria Peña som spelar taxichaffisen Mari Carmen i Piedras.
Premiär 25 december.