Stora flickor gråter inte
FILM: Big girl's don't cry
[RECENSION - 030306] En otrogen pappa sätter igång en kedja av händelser som gör att bästa vännerna Steffi och Kati är nära att förlora både varandra och tron på omvärlden. Vi får följa de två unga tjejerna på deras resa mot vuxenvärlden, en resa som är kantad av alkoholindränkta fester samt ett och annat hångel. Under filmens gång tvingas Kati ta itu med konsekvenserna av Steffis allt mer elaka och desperata handlingar, något som driver de två vännerna allt längre ifrån varandra. Deras problem, rädslor och kanske framförallt styrka visas upp på ett ödmjukt och verklighetstroget sätt.
Big Girls Don’t Cry är skönt nog befriad från romantiseringar av ungdomen och trivialiseringar av tonårstidens alla våndor. Manuset är inte revolutionerande, men filmen känns fräsch och är ett behövligt nedslag i verkligheten för alla unga tjejer som tror sig vara ensamma om att allt stundtals kan se svart ut. Filmen utspelar sig i Tyskland men är både skriven och regisserad av svenska Maria von Hedland som gör en imponerande debut med Big Girls Don’t Cry. Trots en relativt mörk handling lämnas publiken med en positiv känsla i magen, utan att slutet på något sätt blir fånigt eller tillrättalagt. Berättelsen känns realistisk och den visas upp på ett kärleksfullt och sansat sätt. Big Girls Don’t Cry är en välformulerad historia om starka vänskapsband och om tonårstjejers ofta turbulenta mognadsprocess.
|
