[ C O R K Y ] - Från schlager till House

[PORTRÄTT - 010717] Hon har varit förband till giganter som Robert Plant och nu senast till Bon Jovi på Stadion. Stora arenor för en debutant kan man tycka. Men Sahlene är ingen nybörjare. Hon var med i Israel när Charlotte Nisson vann Eurovisionsschlagerfestivalen och har körat bakom Carola. Nu går hon sin egen väg…

När jag träffar Anna Sahlin, mer känd under sitt artistnamn Sahlene, på ett söderfik är hon bakfull och trött men fortfarande sprudlande av den energi hon utstrålar på scen. Hon var på Bindefeld-kalas på Djurgården igår och partade loss ordentligt. På pingstdagen spelade hon på den stora tjejfesten Lesbian Heaven. Och gjorde succé.

Vilken spelning du gjorde på Lesbian Heaven! Du ger verkligen järnet på scen och röjer loss ordentligt. Vad var roligast med att spela där?
- Åh, det var verkligen en superkväll! Vilken respons! Jag hade väntat mig en lite mer avvaktande attityd. Tjejer brukar vara lite mer försiktiga. Och sen var det kul att publiken var så nära. Det är så trist när man har ett par meter fram till allt folk.
Du stannade kvar och festade efter spelningen såg jag.
- Ja, och så fick jag ju några raggningsförsök också! Så nu tror jag att jag fattar vilka tjejer som gillar mig. (Skrattar). De var två snygga, ganska butchiga tjejer som flirtade med mig. Jag hade jättekul och släppte loss och stod mellan två gigantiska transor på scen och dansade.

Du är ju annars van vid lite större scener. Du värmde upp innan Robert Plant på Cirkus och nu senast var du förband till Bon Jovi och Mel C på Stadion. Hur var det?
- Ja, gud det var ju helt sjukt att spela på Stadion. Det var en bisarr upplevelse. För det första så hade jag helt nya scenkläder som var lite för små så jag trodde inte jag skulle få ner min stjärt i byxorna. Sen hade vi inte gjort soundcheck eller nånting och jag visste inte ens vilken mick jag skulle sjunga i. Det är ofta dåliga förhållanden när man är förband, men publiken var ju bra. Men det kändes lite konstigt att spela när det var ljust ute.

- På Cirkus däremot var det en helt annan stämning. Man märkte verkligen att det var en publik som var genuint intresserade av musik. De kunde sin sak och jag fick jättebra respons. Det var helt knäpptyst när jag körde med bara min röst och två gitarrer och så ville de till och med ha extranummer!

Går du själv mycket på konserter?
- Nej, faktiskt inte, det går i perioder. Det är inte så mycket som är bra nuförtiden. Helst vill man ju gå på små spelningar med band som man just har upptäckt. Jag kommer ihåg när jag såg Maxwell. Det var himla bra, på Glädjehuset, innan hade slagit igenom.

För någon som inte vet vem du är och bara hört Little Voice – vad skulle du berätta om dig själv då?
- Jag är bakfull, det är det första jag skulle säga (skrattar). Nej, men jag är väl en tjej med ganska mycket humor, utåtriktad. Älskar att vara artist. Jag har mycket galningar i släkten, så jag är nog lite galen själv…
- En del människor som träffar mig missbedömer mig och tror att jag är bitchig. De fattar nog inte att en cool tjej kan ha en jäkla massa humor, utan tror att man är dryg istället. Men jag bryr mig inte om sånt, det är ingen idé.
Var du en sån som var klassens clown när du gick i skolan?
- Nej, men jag var nog lite egen. Jag hatade verkligen skolan och sen kommer jag ihåg att jag bildade mitt eget parti, Blompartiet. Det gick ut på att man skulle vara snälla mot varandra. Så snäll är jag.

Du flyttade till Stockholm som ganska ung.
- Ja, jag flyttade med ett mål i sikte – att få sjunga och för att jag inte stod inte ut i Söderhamn eller Döderhamn, som jag kallar det.

I Stockholm började Sahlene sjunga i bandet Rhythm Avenue efter att Emilia (Big Big World) hade hoppat av.
- Det var en bra erfarenhet och kul att komma ut och spela på klubbar och så. Men efter tag kände jag att jag ville göra min grej.

Som liten var du ju med i Barna i Bullerbyn – har du fortfarande skådespelardrömmar?
- Jag är så himla trött på det där med Bullerbyn. Den går ju ständigt i repris på TV 4 också. Det var väl nån miljon som såg den på bio. Och jag spelade Anna. Vissa journalister vill göra intervjuer med mig och bara prata om det. Jag var ju nio år!
- Men jag har aldrig haft några sådana drömmar. Mina föräldrar släpade med mig på en audition och så blev det som det blev. De visste väl knappt vad det innebar.

I videon till Little Voice är du utklädd till Laura Croft, dataspelshjältinnan som är filmaktuell. Du ser väldigt cool ut…
- Jag tycker jag har så jävla fult krull bara! Jag var afropermanentad förut så håret hade blivit lite trött så jag var tvungen att lägga upp det på spolar.
Gillar du Tomb Raider?
Njae.. Videon är ju tänkt att vara ganska ironisk. Annars vet jag inte om jag tycker att det är nån större bedrift att springa runt med skitstora bröst och skjuta folk!

När jag såg dig på scen tänkte jag på så vitt skilda artister som Alanis Morissette och Caroline af Ugglas.
- Caroline är ju spejsig och cool och Alanis gillar jag också. Att stå på scenen är verkligen en urladdning. Jag röjer ganska hårt och ibland får jag kritik för det. I Sverige ska ju allt vara så lagom och snällt. Man får så mycket kritik när man sticker ut. Ibland tänker jag ”ska jag snälla till mig lite här hemma”. Bara för att tillfredställa några töntar som inte grejar en stark tjej?! Nä, då är det bättre att vara ärlig mot sig själv. Och scenen är min grej. Jag tycker inte att det är så speciellt kul att spela in skivor. Jag är nog inte någon studioartist. Att spela in en platta är bara en väg till att göra livespelningar.
Vad lyssnar du mest på själv?
- Jag har otroligt bred musiksmak så det blir allt utom hårdtechno, black metal och dansband. Just nu är det country som gäller och framförallt Dolly Parton! Nya skivan Little Sparrow är ju döbra. Hon verkar vara så gullig och så ser hon ut som en sagofigur. När man var liten så var ju hon nån man garvade åt, men det gör jag verkligen inte idag. Och sen – det här får man inte säga egentligen… (Sahlene böjer sig fram och viskar) Jag älskar Eagles…
Jag var och såg dem på Globen häromdagen.
Åh, där var jag också! Vilken öppning va, med Hotel California. Publiken var ju i extas.
- Ja det var verkligen kul! Jag kunde alla låtarna utantill och jag blev så glad att de spelade Wasted Time, det är en av mina absoluta favoriter. Don Henley sjunger så jäkla bra. Han är en av mina stora förebilder vad det gäller just sångteknik, viken tajming han har! I gaykretsar kan jag tänka mig att de inte är så poppis!

Man kan ju tycka att det är lite oväntat att en sådan poppig tjej som du gillar gamla rockrävar?
- Jo men jag är så himla trött på r’n’b-scenen, och hela radioträsket är ganska äckligt. Nu blir jag väl portad från QX - men jag hatar verkligen Britney Spears!

Hur går det till när du får inspiration till en låt? Är du en sån som vaknar mitt i natten och har en melodi i huvudet?
- Det har faktiskt hänt. Det låter son en kliché. För det mesta har jag ingen inspiration överhuvudtaget. Det är lite ”Oh shit jag måste skriva en låt”. Men b-sidan på Little Voice, den vaknade jag en natt och hade i huvudet. En annan gång hade jag en hel gospellåt i huvudet med fyra stämmor och allting, men självklart var den borta på morgonen.

Jag har fått intrycket att du är en tjej med mycket skinn på näsan. Stämmer det?
- Ja, det gör det. Jag är en fruktansvärt känslig människa egentligen och har svårt att ta kritik. Men jag har blivit tuff, i till exempel förhandlingar. Jag tar inte skit. Branschen är rätt skit som den är. Jag bryr mig lite för mycket vad andra människor tänker och tycker, men jag försöker jobba på att sluta med. Till exempel går jag aldrig in på nätet och kollar vad folk eller tidningar skriver om mig – då kan jag bli helt besatt och kan inte sluta läsa. Men jag gör ju vad jag vill göra och låter ingen bestämma över mig. Det är många som har försökt och jag har gått på ganska många nitar, med nu kör jag mitt eget race.

Du kom på andra plats på Slitz lista över Sveriges sexigaste tjejer… Arg eller smickrad?
- Jag blev faktiskt ingendera. Jag har varit med förut. Jag blev bara glad att det var en liten bild. Det måste väl vara nån nisse däruppe som tycker att jag är snygg så därför hamnade jag där.

Du har ju körat åt artister som Jennifer Brown och Carola och sen var du med när Charlotte Nilsson vann Eurovisionsschlagerfestivalen. Har du nån gång funderat på att göra den typen av musik själv?
- Jag har blivit erbjuden tre låtar i Melodifestivalen. Stjärna på Himlen sjöng jag in, men jag ville inte göra den. Det är inte min grej… Nu kommer väl bögarna att hata mig! Men jag ville inte bli Schlager-Anna!
- Gillade jag musiken så skulle jag ställa upp utan att blinka. Själva schlagergrejen är underbart kul. Jag har varit med tre gånger, nu senast bakom Malta i Globen. De tyckte att Charlotte Nilssons kör var så bra och de ville ha den. Och sen bakom Drömhus. Det är så kul att vara med. Och om min platta går åt helvete kan jag alltid vara med i Schlagerfestivalen. (skrattar). Om jag floppar nu ska jag vara med i en såpa, operera lökarna, vika ut mig i Slitz och bli med i ett dansband. (skrattar ännu mer) Jag blev faktiskt tillfrågad om Friends… Bert ringde upp och sa ”vill du inte vara med i ett dansband - 40.000 i månaden.” Men jag känner att det inte funkar för mig, det känns inte ärligt Men när jag är typ fyrtio då skulle jag gärna vilja vara med och köra nåt Lill-Babsaktigt!

Sahlene är aktuell med singeln House och albumet Little Voice kommer i höst.

(artikeln är tidigare publicerad i QX)