 |
Petra tycker som hon vill
| | |
[PORTRÄTT - 040123] Petra Östergren är författare och debattör. Hon är inte rädd att sticka ut hakan och diskutera svåra och komplicerade frågor. Hennes engagemang spänner över frågor som rör den svenska sexköpslagen, feminism, sexualitet, våld och makt. QX ringde upp Petra som för tillfället befinner sig i Australien, för att prata om hennes karriär, om livet på två kontinenter och om hur allting började?
Petra Östergren har spenderat en stor del av sitt yrkesliv med att skriva. Hon har skrivit krönikor i QX och Corky, samt en stor mängd debattartiklar i allt från bang till Svenska Dagbladet. Två böcker har det också blivit; Att komma till ro med det allra värsta och Slå tillbaka, en bok om feministiskt självförsvar.
- Jag har alltid skrivit och redan i skolan märkte jag att detta var ett bra sätt för mig att uttrycka det jag ville säga. Jag minns att en lärare gratulerade mig till min första bok när jag hade gjort ett arbete i historia.
Och sedan fortsatte du att skriva?
- Min mamma dog när jag var 22 och det satte det stopp för mitt skrivande och mina studier
- Det var inte förens det blev den stora konflikten mellan mig och den svenska feministrörelsen som jag satte igång på allvar egentligen.
Konflikten som Petra pratar om uppstod i samband med en artikel om radikalfeminism hon skrev 1996 i tidskriften bang. Artikeln blev mycket uppmärksammad och kom att fungera som en katalysator för Petras nya engagemang inom svensk feminism. Hon skrev artikeln delvis medvetet provokativt men framförallt ville hon verkligen ha svar på de frågor hon tyckte radikalfeminismen lämnade obesvarade. Hon ville veta varför det inte talades om samkönad partnermisshandel, varför sexsäljare själva inte kom till tals i prostitutions-debatten. Hon ville även ta reda på varför kvinnor med en normbrytande sexualitet uppfattades så negativt inom kvinnorörelsen. Eftersom radikal-feministerna inte gick i svaromål började Petra själv forska i dessa frågor.
Efter bang-artikeln följde många fler artiklar och krönikor i andra tidningar.
- Det är mycket tack vare QX som jag förstod att jag kunde skriva. Här fick jag ett utrymme som gav en bra start.
Petra var nyligen i Holland och presenterade sin forskning om den svenska sexköpslagstiftningen och dess konsekvenser. Hur började ditt engagemang i den frågan?
- Det var i och med den där artikeln i bang. Efter den började jag prata med sexsäljare och insåg att de tillhör en av de mest utsatta grupperna i samhället. Det var genom att lyssna på deras berättelser som mitt engagemang väcktes. De fanns inga feminister som jobbade för de här tjejerna och de behövde en röst. Det är som att det här ämnet har valt mig. Jag såg något, jag blev upprörd jag var tvungen att göra något.
Du har även varit en av de få som vågat diskutera våld inom lesbiska relationer. Varför är det så tabu att prata om detta? Är tanken på att kvinnor misshandlar kvinnor så svår att greppa?
- Det beror på flera saker. Dels är det är svårt att prata om misshandel överhuvudtaget. Och i HBT-samhället har vi varit tvungna att visa upp en vacker yta för att bli accepterade i resten av samhället. Heterosarna vill inte höra dessa sanningar eftersom det utmanar deras bild av vad misshandel handlar om. Det vill säga att det uteslutande skulle vara män som slår och kvinnor som blir slagna.
Min erfarenhet är att det är väldigt svårt att kritisera gayvärlden överhuvudtaget.
- Jag tror att det beror på vilka man pratar med. Jag har aldrig upplevt att folk är kritiska till detta, snarare tvärtom. De blir glada att jag tar upp de här frågorna och jag har fått mycket positiva kommentarer.
Du skriver och forskar om frågor som sexualitet, feminism, våld och makt. Vad brinner du mest för idag?
- Jag har brunnit för lite olika saker under de senaste 6-7 år men har alltid kommit tillbaka till just de här ämnena. Det jag tycker är mest intressant just nu är att undersöka det svenska förhållningssättet i de här frågorna och ta reda på vad det säger om Sverige i stort. Jag kan inte hitta den här inställningen som vi har någon annanstans i världen. Jag vill ta reda på varför vi är så stolta över den svenska sexköpslagen som gör livet svårt för många kvinnor. Och varför är vi så otroligt mycket emot porr i Sverige?
Har du alltid analysglasögonen på? Även när du ser en dålig amerikansk b-action?
- Haha! Nej, tack och lov kan jag ta av mig dem! Jag älskar att se sånt som Charlies änglar och jag gillar r&b-musik.
Vem skulle du helst av allt vilja ta en debatt med idag ? och om vad?
- Gudrun Schyman. Det verkar som hon försöker ta patent på feminismen på ett väldigt ensidigt och beskäftigt sätt. Hon verkar ha en radikalfeministisk inriktning och knappast något gayperspektiv alls, medan till exempel Mona Sahlin anstränger sig för att ha en mängd olika perspektiv.
Vilken debatt minns du bäst?
- Den som gjort starkast intryck på mig var när jag under en och samma dag diskuterade sexsäljarnas villkor med de tre socialdemokratiska kvinnorna Inger Segelström, Ingegerd Sahlström och Ulrika Messing. Det var så uppenbart att de avfärdade det jag hade att säga genom att påstå att de kvinnor jag pratade om inte fanns. Och det är skrämmande eftersom det kommer från kvinnor som jobbar för andra kvinnor. De verkade inte bry sig om den här gruppen överhuvudtaget.
- En annan minnesvärd diskussion var den gången jag skulle prata om butch och femme på RFSL-huset. Det var under Frigörelseveckan 1992 och jag hade just skrivit en artikel i bang om detta. Jag var så skraj att jag skrev under pseudonym för att jag tänkte att ?nu kommer jag att få hela feministmaffian emot mig?. Och det var ungefär vad som hände. Till diskussion kom 200 misstänksamma flator och det blev en av de sämsta föreläsningarna jag någonsin hållit, även om en och annan i smyg kom fram efteråt och sa att jag var något på spåren. Men jag fick revansch förra året då Camilla Haglund bjöd in mig att tala på RFSLs Stockholms föreläsningsserie, då gick det betydligt bättre. Jag gillar att prata om butch och femme-frågor eftersom det är ett ämne som ger glädje, ett livsbejakande tema.
Skulle du kunna tänka dej att jobba partipolitiskt?
- Min flickvän Penny är politiker, men jag har ingen önskan att bli det. Jag tror att det kräver oerhört mycket av en som person. Man måste vara villig att kompromissa och att jobba långsamt. Jag är inte lagd åt det hållet. Det är som med RFSL, man måste kunna hantera en viss typ av kompromisser och kunna se saker på lång sikt. Det är en ynnest att kunna stå utanför som jag gör, och ändå kunna debattera med politiker. Jag kan tycka det jag tycker ? när jag själv vill.
Vad gör dej riktigt upprörd?
- Hyckleri! Det finns gott om sådant inom den svenska jämställdhetspolitiken, men även i den officiella homopolitiken ? är vi lika mycket värda eller inte? Om vi är det så är det väl inget att diskutera huruvida vi ska få gifta oss eller inte?
Har du alltid gillat att diskutera och debattera?
- Jag har alltid varit lite anarkistiskt lagd. I skolan försökte jag vara med i elevrådet ? men det blev för tråkigt helt enkelt. Under min tonårstid spelade jag trummor i ett punkband med bara tjejer, jag har jobbat med keramik och hållit på med kampsport. De är främst under de senaste 5-6 åren som jag har varit engagerad som debattör.
Den händelse i Petras liv som har påverkat henne mer än någon annan är mordet på hennes mamma. Om detta har hon skrivit i boken Att komma till ro med det allra värsta. En omskakande berättelse som är omöjligt att glömma bort och som trots sitt svåra ämne inger läsaren med ett slags hopp.
Vad får dej att bli lycklig?
- Ett riktigt gott möte med en annan människa. Det kan vara med min partner eller när man bara ser någon och ler. Och så blir jag lycklig av att dansa!
Idag delar Petra sitt liv och boende mellan Sverige och Australien. Hon säger att hon ?pendlar mellan Stockholm och Adelaide?.
- Australien är ett väldigt annorlunda samhälle jämfört med det svenska. Det är homofobiskt, rasistiskt och sexistiskt. Men det är jätteskönt för att det finns en sån avslappnad inställning till auktoriteter i Australien. Just Adelaide är en väldigt vacker stad med fina omgivningar. Det är en perfekt plats att vila och skriva på. Och så är maten väldigt god!
Du är en person som synts flitigt i utelivet under många år. På sista tiden har du varit betydligt mer osynlig ? har du tröttnat på Stockholm och gayvärlden?
- Nej, absolut inte! Men eftersom min kärlek bor i Australien spenderar jag mycket tid här. Jag har nog också känt att det kan vara skönt att en paus ifrån utelivet ett tag. Jag var ute så himla mycket förut. Nu har jag en lugnare livsstil.
Håller du på att bli gammal?!
- Haha! Kanske är det åldern, men framförallt tror jag att det beror på att jag har pluggat och skrivit mycket de sista åren och inte haft samma ork som tidigare. Vi borde ha lesbiska tedanser på eftermiddagarna, så vi kvällströtta kan få vara med och festa också!
Även om du nu inte går ut så mycket, har du någon koll på gaylivet i Adelaide?
- The Feast har just avslutats här. Det är en 3-4 veckor lång period av gayaktiviteter, som ett extra långt pride kan man säga. Här inkluderas även sexsäljarna i HBT-världen, man ser kopplingarna mellan dessa två grupper.
Hur är annars inställningen i dina frågor jämfört med i Sverige?
- I Australien är arbetarrörelsen stark, liksom kvinnorörelsen. Det är med självklarhet man diskuterar sexualitet och feminism. När det gäller transfrågor är Australien ett föregångsland. Här är det okej att vara både och eller ingendera. Vad det gäller misshandel i samkönade relationer jobbar man mycket med självhjälpgrupper och det finns även lobbygrupper som arbetar politiskt med detta.
Du håller på med en ny bok?
- Ja, och det har jag gjort de senaste åren. Den kommer att handla om vad som har hänt i den svenska debatten i just de här frågorna. Jag beskriver hur det har sett ut, och vad jag själv har lärt mig under denna tid. I framtiden är jag sugen på att skriva något skönlitterärt. Det skulle vara en lyx att få göra något helt annat!
Petras böcker finns inte längre i handeln men kan beställas direkt av henne, eller lånas på bibliotek. Besök gärna www.petraostergren.com
|
|
