 |
Dansa in våren
[REPORTAGE - 040219] Finns det danstrender? Ja, och ibland mer än så faktiskt som nu, våren 2004. Efter både Alexander McQueens och Stella McCartneys dansinspirerade vår- och sommarvisningar är faktiskt dansen själv listad som en av vårens viktigaste trender. Inte bara modevisningarna har gått ifrån det traditionella vandrande pinnar på en rad till något mer dansant, utan också vårkläderna är inspirerade av danskläder. Dansboom? Ja kanske. Förutom att modet gör en dans(k)nyck och dansscenerna lockar allt mer publik, kommer också två dansfilmer i vår: Robert Altmans The Company samt Dirty Dancing 2: Havana Nights.
En av de stora trenderna på dansscenerna är faktiskt att sprida dansglädje. Och förutom det skulle vårens dansprogram kunna sammanfattas i: Surrealism/existensialism, stora känslor, ?craziness? och fortsatt cross-over-skapande av konstens genrer.
Dansens Hus inlededde vårsäsongen med ett Dansparty med Cullberg, Kungliga Baletten, Margaretha Åsberg, Virpi Pahkinen, Cristina Caprioli, Moose Dance Company med flera, ett party som efter föreställningen rockade loss i mingel, mat och discodans. En annan storsatsning på Dansens Hus är ?de sju unga kvinnliga koreograferna?, en satsning som man tydligen haft visst marknadsförings-bekymmer med, det här med att det är ett gäng tjejer liksom? men Göteborgs filmfestival har ju blivit en mansfestival, så det kanske jämnar ut sig.
På Dansens Hus möter vi bland andra koreografi-innovatören Helena Franzén som nu snuddar surrealismen i Me watching you watching me. Stycket framförs i ett blandprogram tillsammans med punk-dandyn Carl Olof Bergs Love, Love, Love. Ambitiösa festival-projektet Panacea gästar under tre kvällar med ett tema per kväll: pleasure, play, party. Panacea samordnas av Mårten Spångberg, som med bakgrund som kulturskribent, här bjuder in det nya inom europeisk dans och samtidigt denna gång också koreograferar ett eget stycke på temat ?pleasure?.
Moderna Dansteatern inledde säsongen med en påhälsning av Teater Spitze som gjorde Heiner Mullers ?Hamletmaskinen?. En föreställning som i Teater Spitze?s version är en blandning av perfor-mance, teater, dans och litteratur. De stora känslorna drabbar också Moderna Dansteatern i vår. Baby, I?m Burning heter en koreografi av Anna Källblad som behandlar temat drömmar om det perfekta livet; en föreställning med fysisk utlevelse av ett försummat och desperat känsloregister. Senare i vår bjuder Lotta Melin på ?koreograferat vansinne? i koreografierna DOGGOD och AGRARE. Melin samarbetar här med Fe-Mail, som Melin turnerat med i Europa. Först nu får vi stockholmare se dem vända upp och ned på konventionerna.
|
|
