 |
Film full av kvinnokraft
FILM: The Mother
| | |
[RECENSION - 040224] Det är något speciellt med riktigt välgjord engelsk film. Det känns nästan redan när ridåerna dras åt sidan i biosalongen att det är äkta. Handlingen är inte förutsägbar och man slipper uttjatade klyschor och onödiga scener. The Mother är en film med mycket att berätta om relationer, mödrar och deras vuxna barn, respekt och livsval. Som dessutom lyckas göra det utan att det känns det minsta pretentiöst eller banalt. May är en vanlig engelsk mormor i förorten. Hon har varit hemmafru större delen av sitt liv och på senare år tagit hand om sin man som blivit gammal och skröplig. Vid ett besök hos deras barn i London dör Mays man och plötsligt har hon bara ålderdomen och döden att se fram emot. Hennes och makens hus står öde, de vuxna barnen tycker mest att hon är i vägen och barnbarnen hälsar knappt på henne. Ur det föds en sann rebell. Istället för att bli en ensam tant väljer May att göra uppror mot sin familj och mot allt som förväntas av en äldre kvinna och nybliven änka. Hon tar för sig som hon aldrig tagit för sig förut och som ingen, inte ens May själv, trodde att hon kunde. Hon tar till och med för sig av sin labila dotters pojkvän. Ann Reid som spelar May och Daniel Craig som spelar dotterns pojkvän Darren är båda fantastiskt bra och ett tag sitter jag och hoppas att May och Darren ska rymma ihop. Det hade varit så lätt att göra en sådan film, att låta hjältinnan få sin prins. Men Darren är verkligen ingen drömprins och May inte den sortens hjältinna.
Att lämna eller ens förändra sitt inrutade liv är svårt för alla i filmen. May kanske är den som har det lättast och som är starkast trots allt. The Mother är ett ruskigt bra drama. Om man fnyser åt känslor och personlig utveckling på film kommer man förstås att bli uttråkad av The mother. Men för alla andra, särskilt för alla anglofiler, är den ett måste. The mother kan bli en modern klassiker.
|
|
