[ C O R K Y ] - Snart gifter sig Jenny och Malin

[PORTRÄTT - 040505] Att påstå att det ligger förväntan i luften när de blivande brudarna Jennie Andersson och Malin Palmgren pratar som sitt bröllop är ingen överdrift. De skrattar ofta, ler förälskat och fyller i varandras meningar när de berättar om alla detaljer som ska falla på plats inför den stora dagen.

Snart blir Jennie Andersson Fru Palmgren när hon gifter sig med sin flickvän Malin. Den 12 juni avger de sina löften till varandra i Rådhuset i Norrköping. De har varit tillsammans i ett och ett halvt år, och när de gifter sig har de varit förlovade i exakt 365 dagar.
Jennie: Man ska ju gifta sig inom ett år från förlovningen! Men eftersom det är skottår i år så missade vi med en dag.
Båda två är uppvuxna i trakterna kring Norrköping, Malin kommer från Kolmården men tillägger med ett flin: ”Inte från djurparken alltså”. Idag bor de i en stor lägenhet mitt i stan och trivs utmärkt. De tycker båda att Norrköping är en bra stad att leva i. Jennie är djursjukvårdare och Malin jobbar på Migrations-verket.
Malin: Det var för ett och ett halvt år sedan som vi träffades första gången efter att först ha lärt känna varandra på Qruiser. När vi sen sågs 'på riktigt' på RFSL:s klubb tänkte jag: "Henne ska jag ha".
Jennie: Efter det mötet tog det bara två dagar innan vi gick ut och fikade - och sedan den dagen har det varit vi.
Jennie kom ut för drygt fyra år sedan och Malin kom ut ordentligt när hon träffade Jennie.
Malin: Jag hade ju vetat om det ett bra tag innan, men det var först då som det kändes viktigt att det steget. Med Jennie kändes allting rätt!
Men att gifta sig har aldrig varit någon stor dröm för någon av dem.
Jennie: När jag började inse att jag var lesbisk trodde jag aldrig att jag skulle gifta mig, kanske förlova mig. Mest längtade jag bara efter att träffa någon att dela sitt liv med.
Malin: Vi har egentligen inte pratat speciellt mycket om att vi ville gifta oss, men det har känts som en naturlig utveckling av vårt förhållande.
Jennie: Vi har ju bara varit ihop i ett och ett halvt år och många tycker säkert att det är tidigt att ta ett så stort steg. Men för oss känns det väldigt bra. Vi vet att vi ska tillbringa livet tillsammans, så varför vänta?
Vem var det som friade?
Jennie: Vi var hos goda vänner på fest och det var en sån där kväll med underbart bra stämning. Jag kände mig så otroligt lycklig och då tänkte jag: "Jag ska nog fria".
Gick du ner på knä...?
Malin: Jaaa, det gjorde hon. Och jag blev helt nervös och kunde knappt få fram ett ord. Men mest blev jag glad förstås och lyckades få fram ett ’ja’ i rätt ögonblick.
Hur har bröllopsplaneringen gått till?
Jennie: När vi väl hade bestämt att vi skulle gifta oss tänkte vi att vi skulle vänta ett tag med att berätta för våra familjer och vänner. Men det gick ju inte.
Malin: Min syster och hennes pojkvän var de första som fick veta. Då hade det bara gått ett par timmar efter det att vi hade bestämt oss. Sedan visste snart hela världen. Det var helt omöjligt att inte berätta, det liksom bubblade inuti en.
Efter nyår bokade de festlokalen. Valet föll på Laxholmen mitt i strömmen med en storslagen utsikt över Norrköpings vackra nejder. Dit kommer de två nygifta att anlända vid femtiden efter ceremonin i Rådhuset.
Malin: Men innan dess ska vi ha åkt en sväng i min kusins camaro.
Det är Jennie som har stått för det mesta av ring-andet och bokandet. Malin har designat inbjudan, som är i form av en cd-skiva där det mellan deras favoritlåtar finns ett spår med en inläst invitation till bröllopet.
Malin: Det var jättekul att göra, men det krävde många omtagningar!
De har aldrig varit oense om hur bröllopet skulle bli, förutom en gång precis i början av planeringen då de gjorde listan på vilka de skulle bjuda.
Jennie: Men vi löste det, och sedan har det rullat på. Vi kompletterar varandra och är bra på olika saker. Vårt bröllop har en perfekt balans av det traditionella och moderna. Det känns väldigt per-sonligt, och det har varit viktigt för oss.
På Laxholmen kommer parets gäster att få njuta av en svensk sommarbuffé och efter middagen kommer de att, som traditionen bjuder, öppna dansen. Men de erkänner fnissande att de absolut inte kan dansa tillsammans, och definitivt inte vals. Istället blir det en sakta svängom till Cecilia Wennerstens Det vackraste. En låt som de lyssnade mycket på i början när de träffades. Sen blir det schlager för hela slanten!
Malin och Jennie håller en lång och övertygande utläggning om hur mycket de älskar schlager och berättar om hur många gånger de sett Kikki, Bettan & Lotta.
Jennie: Man blir så himla glad av schlager; därför är det perfekt musik på ett bröllop!
Deras bästa väninnor Petra och Monica är värdinnor på bröllopet och kommer att se till att de 50 gästerna trivs och håller tal när de ska.
Jennie: Vi ska bara koncentrera oss på att vara vackra och trevliga!
Tror ni att era kompisar kommer att utsätta er för några möhippor?
Jennie: Jo, det tror vi nog. Det skulle vara tråkigt om det inte blev några, men jag misstänker att jag kan bli utsatt för en hel del dumheter. Jag älskar att synas och höras och sånt brukar man ju få sota för förr eller senare…
Ett par dagar innan jag träffar Malin och Jennie har de varit i Stockholm och shoppat bröllopskläder. Jag undrar förstås nyfiket vad det blev för något.
Malin: Jag köpte en jättefin vit kostym på Mango och Jennie en vit paljettop och en lång kritvit sidenkjol.
Jennie: Vi kommer att bli jättesnygga!
Vad ser ni mest fram emot på den stora dagen?
Jennie: Det ska bli underbart att få klä upp sig ordentligt för de gör man så sällan, och att få sätta på sig vigselringen. Då kommer jag känna mig gift.
Jennie förklarar hur ringarna ser ut. De är i guld med tre stenar och de matchar deras förlovningsringar perfekt.
Var det svårt att veta hur ni ville ha ert bröllop?
Jennie: Jag fick låna ett par bröllopstidningar av en kompis, men allting var extremt heteroinriktat så jag blev inte ett dugg inspirerad. Vi har pratat och spånat idéer tillsammans istället.
Ni gifter er i Rådhuset. Hade ni velat gifta er i kyrkan om den möjligheten hade funnits?
Jennie: Ingen av oss är med i Svenska kyrkan och vi hade därför aldrig velat gifta oss där oavsett, men självklart är det viktigt att valmöjligheten finns.
Både Jennie och Malin tycker att det är viktigare att lagstiftningen som rör insemination ändras. Om de ska skaffa barn en dag, något som båda vill, skulle de önska att de kunde göra det i Sverige på laglig väg. De överväger möjligheten att åka till Danmark, men tycker att det skulle vara mindre dramatiskt och kännas tryggare om det kunde ske här hemma.
Snart är det dags. Datumet med stort D kryper allt närmare. Är det något kvar som ska göras eller är det mesta fixat?
Jennie: Vi ska göra klart placeringskorten, men annars är allting ordnat.
Kommer det kännas annorlunda att vara gifta tror ni?
Malin: Jennie håller på och övar på en ny namnteckning eftersom hon ska byta till mitt efternamn, men känslomässigt kommer det inte att vara någon skillnad. Allt känns redan perfekt.