[REPORTAGE - 011112] Ett välkommet inslag i Stockholms gaykulturliv är teatergruppen Komonq. De definierar sig som en samling teaterkonstnärer som arbetar utifrån ett
queerperspektiv. Initiativtagare är
Wilson Michaels, en glad bög från New York, som har stora visioner för gayteater för både tjejer och killar. Jag träffar några av dessa teaterkonstnärer i deras replokal i Kulturfabriken på Liljeholmen.
Från New York till Stockholm
För 3 år sedan flyttade Wilson från New York till Stockholm, med stor erfarenhet av teaterarbete i bagaget. I februari i fjol beslöt han sig för att det var dags för något att hända vad det gäller Stockholms brist på teater för oss homon. Det behövdes verkligen en satsning på teater med ett
queerperspektiv i Sverige menar han, framförallt här i Stockholm. Här finns ju så mycket annan kultur, och dessutom så många som är - eller på något sätt känner sig - queer. Wilson såg detta som en stor möjlighet att skapa något nytt. Tillsammans med Magnus Andersson (producent, ej längre medverkande, red:s anmn) och
Pelle Hanaeus (projektledare) lades så grunden för Komonq. Wilson jobbar själv som regissör och konstnärlig ledare.
Karin Erika står för den kvinnliga beståndsdelen i Komonq's kärntrupp och är producent och pedagog.
Readings och förspel
En annan tjej som är med och engagerar sig är
Marika Nasiell. Hon spelade bland annat en av huvudrollerna i Stop Kiss på Södra Teatern tidigare i våras. Marika kan ni även se i filmen Eva & Maria, en smått kultförklarad film vid det här laget.
Den uttrycksform som Komonq hittills har använt sig av kallas för readings, eller förspel. Det är en form av workshop där en pjäs först läses upp av några skådespelare och därefter följer en diskussion om föreställningen tillsammans med publiken. Detta är ett bra sätt att börja få kontakt med människor som är intresserade av teater, och som vill vara med och bygga upp vår organisation, säger Wilson.
Få pjäser med homotema
Det finns idag väldigt få pjäser som har ett homoperspektiv perspektiv och de som finns är oftast skrivna av män. Komonq är övertygade om att vad som saknas inom teatern inte är homosexuella skådespelare, regissörer och författare, för sådana finns det gott om. Det som behövs är helt enkelt ett ställe för dessa talanger att träffas. Ett forum för artisterna att utvecklas, få möjlighet att utbyta erfarenheter och pröva sina idéer. Så föddes idéen om att skapa en sådan miljö, för utveckling av ett queerperspektiv som tidigare inte funnits inom teatern.
Fler tjejer
Komonq söker nu tjejer som är intresserade av att engagera sig i teatergruppen. Man kan göra allt från att skriva pjäser till att jobba administrativt, bara man är med. Ju fler tjejer som är med, desto större blir kontaktnätet, något som kan hjälpa i jakten på bra flatteater. Det är nämligen svårt att hitta pjäser med lesbiskt tema, och de som finns är nästan uteslutande skriva ur ett manligt perspektiv. Att uppmuntra lesbiska författare är ett av Komonq's huvudintressen, och en mycket viktigt satsning inför hösten. Något annat gruppen jobbar för är att försöka överbygga segregeringen inom den homosexuella världen. Vi tillhör alla en minoritetsgrupp, ändå och finns det så många fördomar inom gruppen. Vi måste öppna upp kommunikationen mellan bögar och flator menar Wilson.
Stort mediaintresse
Komonq har fått bra respons från olika media. Deras första reading väckte stort intresse från både radio och press. Nyligen träffade de kulturminister
Marika Ulvskog, som även hon blev mycket intresserad av deras arbete. Svårast att få respons var från homovärlden berättar Wilson. Bögar och flator är ofta lite reserverade, men när de väl dyker upp för att se vad vi gjort så blir de förvånade och utbrister inte sällan "oj! ni var ju riktigt
proffsiga!". Som om de förutsätter att man inte är det. Det slår nästan aldrig fel menar Wilson.
Dålig respons från gayvärlden
Marika Nasiell berättar att det redan på 70-talet när hon gjorde filmen Eva & Maria var väldigt svårt att få respons inom gayvärlden. Det var enjättekamp med RFSL för att överhuvudtaget få distribuera filmen. Det är sorgligt att det här att vara en minoritet inte kan få människor att öppna upp sig mer och se världen ur ett större perspektiv, säger Marika. Hon tycker att det är väldigt spännande att få vara med och bygga upp Komonq. Framförallt satsningen på att teatern ska hålla kvalitet och vara konstnärligt intressant. För henne är det självklart att vara med. Det är något befriande i att vara med om detta, säger Marika. Hon har aldrig känt sig hemma i sammanhang där man definierat sig som grupp. Det som intresserar henne är det som avviker från normen, utanförskapet. Marika berättar att hon ofta får frågan om hon definierar sig som lesbisk eller som kvinna. Det är olika, säger hon. Är man tillsammans med heterosexuella kvinnor så får inte den lesbiska identiteten plats, och samma sak gäller omvänt. Hon håller med om att fördomarna är stora och att vi måste göra något åt dem. Nu.
Inom Komonq finns även ungdomsprojektet Kunq som startade den 31 augusti 2001 i år. Då träffades de drygt 20 intresserade och de två Komonq-ledarna för att påbörja en spännande upptäcktsresa tillsammans. Kunq handlar om att vara ung och queer, att umana sig själv, att vara helt onormal och att göra det med teater. Det bygger på deltagarnas egna idéer erfarenheter och intressen.
Vill du veta mer om Komonq? Kolla in
cool queerteater
