[ C O R K Y ] - Bedårande söt feministisk rock

[PORTRÄTT - 020205] Even blev till den dagen Erika mötte trummisen Anna, (som idag har slutat) på första lektionen i feministiska studier. När man skulle göra de sedvanliga presentationerna sa hon "Hej, jag heter Erika och söker nån som kan spela trummor i mitt band".
Hur skulle ni beskriva er musik?
- Tidigare så spelade vi väldigt mycket grunge. Nu håller vi på och utvecklas åt ett annat håll. Det är fortfarande rock, men mer Pixies och Elastica-poppigt.
Vilka är era inspirationskällor?
- Allt sorts skapande inspirerar. Till exempel kan man stå på en konsert och tänka att "så här skulle jag vilja låta".
Erika säger att hon kan bli hög på intellektuell stimulans:
- Jag brukar ligga i badkaret och ha jättehög musik i hörlurarna, läsa och dricka te - de är bra inspiration det också
När skriver man bäst musik?
- När man kombinerar frihet med strikta tider. Vi repar varje onsdag och lördag. Då skriver vi musik, texterna skriver Erika mest hemma under veckorna. Det kreativa skapandet är väldigt nyckfullt, men vi försöker vara disciplinerade.
Har ni något manifest?
- Dels att föra fram en diskussion om kvinnor inom rocken. (Erika skriver uppsats om kvinnor och rock och hoppas på att kunna forska om detta). Och sen att få så många tjejer som möjligt att börja spela. Teori och praktik alltså. Det närmaste manifest som vi har skrivit ner är dock det som finns att läsa i vårt fanzine som finns på vår hemsida.

Even är dessutom involverade i ett projektet Rockrebell i Uppsala, en slags plantskola för unga tjejer som är intresserade av att spela i band eller hålla på med musik.
Er hemsida är väldigt ambitiös - är sånt viktigt i marknadsföringen av bandet?
- Vi har alla hållit på mycket med internet och sökt information där själva. Och vi har fått respons från folk som hittat oss där och det är många som länkar till sidan. Det är ett bra medium där man inte blir censurerad
Ni har ett citat på sajten av Tanya Donelly i Belly som gör att man får känslan att ni är ganska trötta på att placeras i facket "tjejband" - kan det stämma? ("I don't think of myself as being a specifically a woman as far as my music goes… My vagina doesn't come into my guitar playing or singing")
- Ja, det är en idiotisk term. Vi spelar bedårande söt feministisk rock. Sagt med en massa ironi som vi hoppas att folk förstår.
Erika tycker att det att det finns en mängd problem med just detta begrepp:
- Jag gillar att gå och se andra tjejer spela, jag är intresserad av detta eftersom jag själv är kvinna och spelar i ett band. Men - jag MÅSTE ju inte tycka om dem för att de är tjejer.
Men finns det några tjejband egentligen?
Erika fortsätter:
- Hade vi varit ett tjejband så hade kanske Victoria varit Sporty-Even och jag hade varit…
Du hade nog varit Posh-Even!

Vad har den kommunala musikskolans haft för betydelse för ert musikskapande?
Erika spelade blockflöjt och sen fiol:
- Men sedan ville jag börja spela bas, men det blev gitarr istället som 18-åring. Tillgången till instrument är viktig och den förenklas ju genom Musikskolan.
Victoria spelade inget instrument i skolan men hennes bror hade ett rockband som höll till i källaren hemma så det var så jag började lära mig trummor.
- När jag hade spelat trummor ett tag så ville jag lära mig ytterligare ett instrument och då blev det bas. Två instrument som kräver bra takt. Jag också spelat i ett Kisscover-band där vi sminkade oss och spelade gamla låtar. Jag var Gene Simmons!

Låten Roadmovie från er senaste demo - (med textraden "two girls a car and emancipation") är en favorit. Berätta!
- Vi var väldigt inspirerade av filmen Thelma and Louise. Precis som att det personliga är politiskt så kan man föra kampen på två olika plan. Om det handlar den. Och väldigt mycket om systerskap. Det finns en sådan styrka i det.
Vilka är era fans?
- Många tjejer i 17-18 årsåldern kommer fram och snackar med oss på spelningar och jag tror att man i den åldern har ett stort behov av identifikation. Sen är det ju mycket studenter eftersom vi spelat på nationerna i Uppsala, men annars tror jag att den är ganska blandad. Vänner och pojkvänner brukar också vara lojala fans. Men vi har inga fanatiska fans än så länge (skratt).
Har ni nån gay/queerpubik?
- Vi har ett ganska komplicerat förhållande till tex anarka-feministrörelsen. Varje sommar då det anordnas en feministfestival så har vi sagt att vi vill vara med - men svaret har alltid varit "Gör er av med den manliga gitarristen så är ni välkomna" Och den attityden kan jag bli så otroligt trött på. Vi är ju ett uttalat feministiskt band men med en kille i bandet så räknas man inte där.
Vad har ni för framtidsdrömmar?
- Vi ska skicka in en demo till skivbolag - vi har aldrig gjort det förut. Men nu med de nya låtarna så ska vi göra ett försök. Vi kommer ju aldrig ligga på en Tracks-lista, men målet är att bli stora i en liten krets. Markanden är mycket större i England och USA så vi provar där istället för i Sverige. Det kanske kan uppfattas som kaxigt att säga det "vi satsar på utlandet direkt", men då får det göra det. I januari är förhoppningsvis vår nya demo klar - men vårt nya sound!

Even är: Erika Lunderius, 25 och Victoria Strömgård, 28, Tobias Grape, 23.
Sång/text/musik: Musiken är resultatet av kollektivt skapande medan texterna skrivs av Erika, som också sjunger och spelar gitarr. Victoria spelar bas och Tobias gitarr.
Demos: The World is a Whore (2000) och Queermetalsolution (2001).
Nästa spelning: I vår förhoppningsvis.
Har funnits sedan: 1998.
Hemsida: www.even.nu