 |
Klassisk kontorsromans med SM-tvist
 | |
[RECENSION - 030529] Tänk er en romantisk komedi där den snygga och lagom självsäkra tjejen söker jobb som sekreterare åt en riktigt läcker och framgångsrik advokat. Rollerna kanske spelas av en Julia Roberts-lik skönhet och en Tom Cruise–aktig goding. Två tvålfagra typer som efter bästa förmåga flirtar, blir kära, slåss mot något näst intill oöverstigligt hinder för sin kärlek (deras mammor kanske inte kommer överens) – och sedan får varandra på slutet. Ni har säkert sett den filmen hundra gånger förut och börjat tröttna nu. Regissören Steven Shainsberg och manusförfattaren Erin Cressida Wilson är uppenbarligen lika mätta på förutsägbarhet av detta slag. Med sin egensinniga och ovanligt lyckade variant på den klassiska kontorsromansen, har de därför skapat ett litet mästerverk att njuta av. I Secretary möter vi den lite förvirrade och aningens självdestruktiva Lee (spelad av världens bästa Maggie Gyllenhaal). Hon går förbi en blinkande skylt med orden ”Secretary wanted” och snart har hon fått jobb hos advokaten Mr Grey (James Spader, som aldrig varit mer lik Christoper Walken!). I en David Lynch-aktig kontorsmiljö utspelar sig sedan en historia som innehåller såväl SM-lekar som hysteriska ex-fruar.
Lees självförtroende börjar spira i takt med att hon upptäcker ett bra alternativ till att skära sig själv i låren. Att bli smiskad av chefen hör snart till dagens höjdpunkt och uttrycket kontorsslav får i Lees gestalt en helt ny innebörd. Nu kanske ni tycker att det här låter som klassisk kvinnoförnedring – men då tar ni helt fel. Lee är aldrig något offer, och som vi alla borde veta vid det här laget – har SM inget med misshandel att göra. Secretary är inte främst en politisk film, även om budskapet lurar under ytan. Det är i första hand en mycket underhållande och rolig historia som lyckas vara både söt och sexig på samma gång.
Premiär 30 maj.
|
|
