[ C O R K Y ] - Ken Park - en grymmare Fucking Åmål

[RECENSION - 030704] Ken Park är killen som gör det där som skejtarna Shawn, Claude, Peaches och Tate av olika anledningar vill göra, men trots allt inte gör. Ken Park är killen som skjuter sig i huvudet.

Som i ett slags grymmare, sorgsnare och vackrare Fucking Åmål, möter vi fyra unga människor nånstans i en hopplös förort i Kalifornien. Unge piercade Shawn knullar sin flickväns mamma, Tate får aldrig vara ifred för farmor, Peaches är så lik sin döda mamma att pappan blir galen och Claude får tampas med sin pappa som tror han är bög. I scen efter scen utvecklas dessa incestuösa vardagsdramer för att till sist kulminera i tyst kaos. Men trots detta är Ken Park ingen dyster eller kall historia om alltings jävlighet utan en finstämd film om det märkliga i att vara tonåring. Om att vara bunden till föräldrar eller farföräldrar man inte valt, men också om att skapa sig en egen oskuldsfull värld mitt bland de vuxnas radhus, förljugenhet och silikon.

Slutet är överraskande och fotot i vissa sekvenser nästan magiskt. Bilderna är som stillsamma tavlor, på en gång välkomponerade i sin form och oförutsägbara i sitt innehåll. Imponerande är också de unga ”skådespelarna”. Trots att ingen av dem tidigare stått framför en filmkamera med mycket explicita sexscener känns det lätt och naturligt.
Den som gillar putande kalsonger och manliga könsorgan på nära håll lär inte bli besviken. Men ha dock inga större förväntningar på bögfaktorn. Shawn, Peaches och Claude i Ken Park låter sig inte kategoriseras så lätt.

Premiär 4 juli.