[ C O R K Y ] - Fattiglappar, text-tv & Anton Körberg

[REPORTAGE - 030714] Kombinationen fattig student och nyhetsjunkie är inte speciellt lyckad. Har man som jag inte råd med vare sig satellitdiskar eller digitalboxar står ens hopp till teknologins sista bortglömda utpost, text-tv. Men denna fattigmans-CNN tycks ha hamnat i händerna på en utvecklingsgrupp med komplex för sin överlägsna storebror i informationsfamiljen, Internet.
Nonchalansen inför den gamla hederliga stortextade och pixliga nyhetsförmedlingen märks allra mest sent på natten, då text-tv redaktionen tar över kanal 1. I ett totalt misslyckat försök att hypa och uppdatera sitt koncept slängs korta notiser fram på ett manér som främst påminner om en overhead-presentation à la tidigt nittiotal. Än mer bedrövande är att alla dessa ofräscha nymodigheter ackompanjeras av lågbudgettechno som någon stackars praktikant mycket väl kunnat slänga ihop på en indragen kafferast.

Ska man se till det positiva finns det visserligen en målgrupp som kan tänkas förföras av denna pretentiösa satsning, alla maximalt lata nyhetstörstare som inte har ork nog att greppa fjärkontrollen. Noga tajmat serveras de kortfattande artiklarna som på ett rullande smörgåsbord. För en sak tycks även tevefolket ha lärt sig, soffpotatisar anstränger sig endast om det är absolut nödvändigt.

Om latmaskfilosofin är budord nummer ett i blivande producenters handbok så är regel nummer två att folket gör vad som helst för att vinna pengar. Senaste påfundet står lotteriets moderkanal tv4 för, en obehagligt käck Anton Körberg hetsar, med hjälp av krystade ordvitsar, sina tittare att slösa sina surt förvärvade kronor på att ringa in och ställa upp på en allt för förutsägbar lek. Frågor om Finlands huvudstad och kungens efternamn slutar oftast med att en besviken Svensson plockat hem en tusenlapp. Räknar man lite på det hela räcker denna generösa vinstsumma till en halvårssponsring av fyrans polare i marknätet. Så snurrar hjulen vidare och alla fattiglappar får ta vad som bjuds.

Trots mer eller mindre konstant solförmörkelse i tv-tablån och ett otillfredsställt nyhetsbehov finns det ljusglimtar man alltid kan förlita sig på. Kvinnofängelset knallar vidare, den elaka flatpliten Ferguson och underbart hårdnackade Lizzie lockar allt för ofta till sen sömngång. Och om inte annat så bevisar den att det är skillnad på lågbudget och dålig fantasi, de vingliga kulisserna till den klassiska australiensiska evighetssåpan kan inte ha kostat mer än en tiondel av vad SVT håvar ut på sin trendigt limefärgade text-tv under en månad. Detta till trots betalar jag endast med viss motvilja den obligatoriska tv-licensen, fast det är klart, nu när Lasse Berghagen har bestämt sig för att lämna Allsång på Skansen vind för våg så är det nog dags att tänka om.