 |
Kärlek och politik på Dansens hus
Stockholm
[REPORTAGE - 040320] I slutet på mars drabbar koreograferna Helena Franzén och Carl Olof Berg Dansens Hus. De gör ett dansverk vardera, vilket tillsammans blir en föreställning. De har varit flitiga på olika scener i Sverige, nu tar de sig an Dansens Hus stora scen. De gick samma klass på Danshögskolans koreografilinje och examinerades 1998. Men något snack i stil med ?Class of ?98? bör inte stå i vägen för var och ens egen lyskraft.
- Vi är faktiskt väldigt olika och vi representerar bara oss själva, säger de och fortsätter, samtidigt är vi en del av dansen idag.
Helena Franzén gör ett verk som heter Me watching you watching me, med undertiteln You have to trust the things you can?t name. Helena berättar att olika slags reflektioner och ?det oanade? har varit inspiration till stycket.
- Vi har jobbat med tanken ?jag är du och du är jag?? och därtill finns det många lager på det visuella. Jag vill inte avslöja allt, men vi kommer att använda speglar. Sedan? ?det oanade? tycker jag är kärnan i dans, vilket You have to trust the things you can?t name står för. Om jag tycker mig uttrycka en tanke i ett stycke så finns det fortfarande mycket som man inte kan sätta ord på, bara ana. ?Svindel? och ?surrealism? har också varit viktigt. Vi jobbar mycket ?upp och ned? och ?off balance?, känslan innan man faller.
Carl Olof Berg?s verk heter Love, Love, Love (Play me the Bolero) och behandlar kärlek ur ett samhällspolitiskt perspektiv.
- Stycket handlar om en värld som har tagit patent på kärlek, ett kommersialiserat samhälle som använder min längtan för att få mig köpa saker. Men det påverkar också relationen till andra människor? Reklam handlar ofta om att man ska längta bort ?någon annan stans?? till något härligt spa eller McDonalds. Problemet är att för mig handlar längtan om kärlek, för det är så skönt att längta. Men för att kunna ?längta? är avståndet viktigt, och det är då det blir problem? för när man träffar någon handlar det ju om beröring, närhet.
- Detta avspeglas i musiken också, där jag har valt svulstig musik? Ravel?s Bolero som gör en galen. Den har ett tema som upprepas gång på gång. Så upplever jag samhället idag, som något porrigt som Bolero, som hela tiden kommer emellan mig och andra.
Se Helena Franzén och Carl Olof Berg på Dansens Hus den 26, 27 mars kl 19.30.
|
|
