[REPORTAGE - 040414] I många år blev svenska flator som åkte över sundet besvikna. Av ett tiotal köpenhamnska gaybarer var det ingen som drog några större mängder lesbiska. Men saker och ting har förändrats. Numera finns snygga och populära Café Ziraf alldeles i närheten av Ströget.
– Människor drar sig för att öppna ställen för lesbiska eftersom vår kultur kretsar mindre kring uteliv. Men delvis tror jag att sådant egentligen handlar om en vanesak. Ju fler ställen som finns, desto mer går folk ut, menar ägaren
Alis Engberg.
Efter många års engagemang i bl a Pride och som festfixare beslutade hon sig förra året för att lämna sitt yrke som grafiker och satsa på drömmen om ett eget café. Då hade föregångaren Babushka slagit igen för fem år sedan.
– Det här är väldigt annorlunda. Lokalen är större, det serveras mat, och så har vi lite mer stil. Det är inte heller lika partyorienterat som Babushka, säger hon.
Däremot fungerar Ziraf utmärkt som uppvärmning inför någon av de tjejfester som regelbundet hålls i Köpenhamn. Bara för att stadens flatliv länge saknat ett eget ställe innebär det inte att det har legat i dvala.
– Större fester är det ungefär var tredje månad och då kommer det mycket folk. Touche Club drar 500-700 tjejer och Bitch har plats för 400 personer. Jag försöker tipsa på Zirafs hemsida om allt som händer.
En av caféts stamgäster är
Sophie Aller, ledamot i förbundsstyrelsen för LBL, danska motsvarigheten till RFSL. Hon berättar gärna om den egna föreningens aktiviteter i den danska huvudstaden.
– I LBL:s lokaler på Teglegårdstraede har vi varje torsdag cafékvällen Sapphos. Den är mycket populär, särskilt bland dem som är nya i gayvärlden. Man kan också gå med i någon av de många undergrupperna, som t.ex. ”Sölvraevene” för lesbiska över 50 och ”Lesbiske over 40”.
Även i de grupper som är mixade finns det många tjejer, däribland ungdomsgruppen för invandrare. Men till Skandinaviens största gaydisko Pan, som tidigare ägdes av LBL, verkar det inte vara många av dem som hittar.
– Som lesbisk känner jag mig inte särskilt välkommen där, de verkar mest vända sig till bögar och heterosexuella nuförtiden. Många straighta tjejer tycker att bögar är det sötaste som finns men att träffa lesbiska gillar de inte alls, säger Sophie.
Något helt annat är då Wonderbar, det lesbiska diskot som hålls i Kvindehuset den tredje fredagen i varje månad.
– Vid Kvindehuset finns en helt annan kultur än i resten av gayvärlden. Tjejer som går dit kan man möjligtvis träffa på Ziraf, men aldrig på Oscar eller Pan. Det mesta är väldigt underground och för att veta vad som händer måste man egentligen själv kontakta dem.
På senare år har Köpenhamns alternativa gayrörelse blivit större. Vid förra årets Pridefestival höll man en egen fest i protest mot det man ansåg vara evenemangets överdrivna kommersialisering och nationalism. Har det inneburit en breddning av årets program?
– När jag först fick se det fanns där inte ett enda evenemang för lesbiska, men det tror jag att de har ändrat på nu. Själv tänker jag bidra med paradens första lesbiska vagn någonsin, säger Alis Engberg.
Både hon och Sophie tror att musikvalet kan vara del i orsaken till att bögar och flator inte kan samsas bättre under festivalen.
– De som ordnar årets avslutningsfest är kända för att spela väldigt tung technomusik, vilket innebär att alla tjejerna går därifrån efter två timmar, säger Alis.
Sophie tycker förvånande nog att köpenhamnarna borde lära sig lite av Malmö när det gäller Pride.
– Jag var på Stora Regnbågsfesten för två år sedan och där spelades alla möjliga sorters musik. Det kändes verkligen som att vi var homosexuella tillsammans, inte bara män och kvinnor, säger hon, men tillägger:
– Fast min egen erfarenhet från LBL är att bögarna uppskattar synpunkter från lesbiska, ibland kan vi se saker från en annan vinkel. Så till viss del handlar det nog om att för få tjejer engagerar sig i Priden. Även flator kan vara lite slöa ibland.
Lesbiska Köpenhamnslänkar:
www.cafe-ziraf.dk
www.lbl.dk
www.toucheclub.dk
www.kvindehus.dk
