 |
Gaytidningarnas uppgång och fall
[KAMP - 011128] Förra året fanns det över en handfull gaytidningar i Sverige: QX, Zon, Straight, Corky, Kom ut! och Sylvester. I och med att Sylvester nu lägger ned sin tidningsproduktion är antalet nere i hälften, Qx, Straight och Kom ut!, där den sistanämde är en medlemstidning (RFSL). Är gammal äldst eller marknaden för liten? Vi frågar tidningsmakarna: Nenne Nestius från Corky, Anders Öhrman - QX, Sylvesters Henrik Tornberg, Greger Eman från Kom ut och Anna-Maria Sörberg från queertidningen Zon.
Är Sverige för litet för 7 olika gaytidningar?
Nenne: Ja, det är det.
Henrik: Inte om tidningarna är nischade och har ett personligt tilltal, vilket jag också tycker har varit fallet med de som dykt upp de senaste åren. Däremot är svenska annonsörer ovana vid att annonsera mot en gay målgrupp och vi inom gaymedia har nog varit dåliga på att förklara skillnaderna mellan de olika produkterna. Därför har tidningar som egentligen inte borde konkurrera om annonserna fått slåss om samma kaka. Vi kan inte bara förvänta oss att annonsörer ska instinktivt förstå varför de ska annonsera hos oss, där måste vi bli bättre.
Anders: Ja, tydligen är det så. Sju gaytidningar känns lite väl mastigt. Jag tror inte att det finns ett enda land i världen som har sju nationella gaytidningar. Så det var väl inte helt oväntat att några skulle få lägga ner.
Anna-Maria: Jag är helt övertygad om att INGEN kan säga om vi har för många eller för få tidningar på en marknad. Om man drivs av en idé så kan man SKAPA en marknad för sin tidning. Det tristaste som finns är tidningar som skapas för att passa en annonsmarknad eller en målgrupp. Däremot är det viktigt att visa upp en stark läsekrets och många prenumeranter för att få förtroende hos annonsmarknaden.
Sen är ju också prenumeranterna själva förutsättningen för att man ska känna att det är meningsfullt att göra tidningen. För ZONs del skiter vi i att försöka beskriva vår läsegrupp. Men vi VET att den är engagerad och stark. Det gör att vi kommer fortsätta vårt arbete och förhoppningsvis ge ut en tidning i någon form snart.
Greger: Nej, läsarunderlaget kan aldrig vara för litet, alla tidningar har/hade dessutom sina speciella nischer vad gäller innehåll och målgrupp. Däremot är det dyrt att göra tidningar - vad gäller tryckkostnader/distribution/personalkonstnader framför allt. Annonsintäkterna, som är den huvudsakliga inkomsten för alla tidningar, har inte räckt till. I synnerhet inte under senaste året då hela annonsmarknaden svajat. Kom Ut har dock inte känt av nedgången på annonsmarknaden och egentligen inte heller påverkats av den ökande konkurrensen. Tvärtom har bland annat det faktum att QX ökat sitt annonsunderlag under senare år antagligen gett en spilloffeffekt på Kom Ut.
Skedde en överetablering med påföljden normal urgallring?
Nenne: Antagligen, men jag tror inte att kvalitén på tidningarna var det avgörande. Man får inte glömma bort att andra saker också påverkar, som tex konjunktursvängningar, att alla tidningar slogs om i stort sett samma annonsörer och att flera av tidningarna sökt kulturstöd utan att få det.
Anders: Kanske, men jag tror inte att det hade med kvaliten på tidningarna att göra. Jag tycker inte att de bästa tidningarna fick vara kvar och de sämsta fick slå igen. Det var andra saker som spelade in - upplagor, erfarenhet, varumärkets rykte och liknande. Samtliga tidningar slogs ju i många fall om samma annonsörer och då faller det sig väl helt naturligt att man lägger sina annonspengar på de tidningar som man vet är stora, som når ut till målgruppen och som känns trygga.
Anna-Maria: Zon är ett betalmagasin som tillsammans med de flesta tidningar går igenom en svår period på grund av vikande annonsmarknad. Hur man klarar en sådan nedgång är avhängigt av de ekonomiska marginalerna. I vårt fall är de ytterst små eftersom våra produktionskostnader är lika höga som för ett "vanligt" magasin. Sedan har vi inte något som helst ekonomiskt stöd utifrån. Det har vi för övrigt inte haft på länge. ETC, som man knappast kan kalla ett stort förlag, sköt till pengar under vårt första år. Framförallt i ett inledningsskede, så att vi kunde komma igång med första numret.
Greger: Nej, Sylvester, Zon och Corky hade/har alla något som inte andra tidningar har/hade. Innehållsmässigt kan jag inte se att de konkurrerade ut varandra.
Gratis- och medlemstidningarna överlever men inte betaltidningarna. Är gayläsarna snåla?
Nenne: Nej, jag tror att det handlar om helt andra faktorer. Som den potentiella målgruppens storlek till exempel.
Henrik: Inte snålare än andra. Men om något "alltid" varit gratis är det förstås svårt att övertyga vilken läsargrupp som helst att det är dags att betala. Man får heller inte glömma att Sveriges tidningsdistribution i stort sett är monopolstyrd. Ges du inte ut av de stora förlagen kommer din tidning aldrig till tidningshyllorna. För betaltidningarna har det varit katastrofalt.
Anders: Nej, men homosexuella kanske inte är en tillräckligt stor målgrupp för att betaltidningar ska överleva. Ska man överleva måste man nog göra en bred tidning som lockar läsare i flera läger. Homosexuella är ju ingen homogen grupp, man måste ha en viss bredd och inte nischa sig för mycket. Dessutom är det ju många straighta vecko- och månadstidningar som fått lägga ner eller i alla fall banta sin utgivningtakt.
Anna-Maria: För det första är det inte gayvärlden som betalar för några av tidningarna. De är inte beredda att betala för någon egen kultur. Det är marknaden som betalar gaytidningarna. För det andra är ZON överhuvud taget ingen gaytidning och lever inte på någon specifik gayvärld.
Greger: Inte snålare än Metros läsare. Men läsare i allmänhet har vant sig vid gratistidningar plus gratis information via nätet. Varför ska man betala för något som man faktiskt kan få gratis? Vad gäller livsstilstidningarna är frågan om det verkligen är detta som efterfrågas i HBT-världen. Sin livsstil - hur udda den än är - är det ju roligare att få bekräftad i ett community som det Sylvester/Sylvia tillhandahåller. Inbillar jag mig, trots att jag själv inte är med där.
När inte ens ETC och Spray har råd att driva utgivning av gaytidningar, vem har det då?
Nenne: Att driva en tidning (oavsett innehåll) är nästan alltid en förlustaffär, åtminstone i uppstartläget. Har man väl lyckats etablera sig är det förstås lättare. QX är väl ett bra exempel på det.
Henrik: Att tidningar startas och läggs ner hör till tidningsvardagen. Att en gaytidning läggs ner är inte mer dramatiskt än att en heminredningstidning försvinner. Spray och ETC är två relativt små aktörer inom en bransch som jag är säker på har både intresse och pengar att starta nya gaytidningar framöver.
Anders: Just nu tror jag att det är svårt att ge ut nya tidningar oavsett om man riktar sig till en homo- eller heteropublik. Men jag är övertygad om att det snart vänder och att det om något år återigen finns en handfull gaytidningar på marknaden.
Anna-Maria: Zon är till skillnad från de andra gaytidningarn en betaltidning. Att göra en betaltidning är nästintill omöjligt idag om du har en ambition, eller är beroende av att tidningen verkligen kommer ut i kioskerna. Det här beror på vårt vansinniga distributionssystem. Vi har en stor kedja, Tidsam, som når ut över hela landet och som distribuerar alla stora tidningar som Amelia, Veckans Affärer osv. En kedja som ägs av Bonniers och några andra stora förlag. Kravet för att få komma med i Tidsam är två. Att man kan "bevisa" att man säljer 10 000 ex, vilket är svårt om man hittills inte nått ut och att man betalar 250 000 kronor i en uppläggningskostnad. Alternativet till Tidsam heter Interpress och är just ett alternativ med hälften så många kiosker och som tar emot mycket färre tidningar. Det här är med andra ord ett allvarligt problem för många tidningar som säljs i kioskerna, inklusive ZON.
Greger: Ideella och halvideella tidningar har fortfarande råd om man accepterar sämre tryck, mindre glossigt papper, inte fyrfärg på varje sida. Samt naturligtvis under förutsättning att innehållet är tillräckligt bra för att någon ska vilja läsa det. Att ständigt utnyttja amatörer till artiklar/bild/layout sänker emellertid kvaliteten. Och att vädja om ideella insatser från personer som måste försörja sig på sitt skrivande/fotograferande är förnedrande både för tidningens redaktörer och för frilansarna. Detta är dock de villkor som åtminsonte Kom ut arbetar under idag och som är en förutsättning för tidningens fortlevnad.
|
|
