 |

TEMA: Komma ut
Jag har kommit ut - igen
[KAMP - 020109] Härom dagen kom jag ut - igen. Jag var tvungen att förtydliga att min sambo är en hon och inte en han. Det är ganska lätt nu för tiden men så har jag hållit på att komma ut i över tio år. Det som förr gav mig ångest och svettningar, det går nu nästan automatiskt. Som:
- Ska det vara socker i kaffet?
- Nej, men lite mjölk tack.
Eller:
- Har du man och barn?
- Nej, men flickvän och katt.
Nåja nu överdriver jag en aning. Visst undrar jag hur mina nya bekanta tar det, söker en reaktion men för det mesta, nej alltid går det bra.
Ja det är så, det räcker inte med att komma ut en eller två gånger. Vid varje nytt möte, med till exempel en presumtiv arbetsgivare, nya kollegor eller medresenärer på charterresan så dyker förr eller senare frågan upp, hur jag lever. Just det kan jag bli trött på, aldrig kan jag få vara anonym för så fort den lilla "hemligheten" är ute så blir jag på något sätt allas egendom.
- Hur är det, hur kom du på det, vad sa dina föräldrar?
Frågorna haglar men okej, det bjuder jag på.
Nu är kanske inte det här så upplyftande för den som står i begrepp att ta det första steget, komma ut inför föräldrarna eller bästa kompisen. Men första gången är alltid första gången, den svåraste men kanske också det mest överraskande. Det man trodde skulle bli elände och gråt slutar för de flesta i en tätare kontakt men nära och kära. Så har det blivit för mig. Istället för att hela tiden lägga energi på att gömma sina känslor kan jag dela med mig och låta de människor jag har omkring mig lära känna mig på djupet.
En vän till mig menar att det borde vara självklart att man uppmuntar folk till att komma ut. Ta till exempel inom sportvärlden, som anses som trögtänkt i denna fråga. Där borde lagledning och tränare inse att en öppen människa presterar bättre, det om något är ju viktigt för dem.
Samma sak på en arbetsplats, i dagar då man pratar om teambuilding och gruppdynamik, då måste de väl förstå att en öppen bög eller flata mår bra och jobbar bättre. För att inte tala om alla nya klubbar att gå på för kollegorna, det är ju så nyfikna.
Men ingen kan tvingas ut ur garderoben. Är man inte mogen så är man inte. Vet inte hur många gånger jag blånekade när vänner frågade mig hur det låg till. Men så är man plötsligt där, fattar mod tar ett djupt andetag...
- Du, det är något jag skulle vilja berätta.

|
 |