 |
Bosön Blues
[PORTRÄTT - 010612]
Namn: Therese Andersson
Ålder: 25 år
Civilstånd: singel
Yrke: Studerar till Idrottskonsulent på Bosön och arbetar deltid som gymintruktör. Satsar på långdistans.
Det sker nästan automatiskt. Säg sport och ordet flata ligger innte långt efter, sport och flata, sportflata. Sen skulle jag vilja lägga till ett ord till, smygis. Man ska inte dra alla över en kam men just sportflator är de som har svårast för att öppet prata om andra halvan av ordet sportflata.
För att ta reda på varför det är så begav sig Corky till idrottsskolan Bosön som ligger på Lidingö i Stockholm. Men inga av eleverna ville ställa upp, ingen utom Therese, Tessan.
Varför är du den enda som vill prata om detta?
Therese: För att jag står för vem jag är. De andra oroar sig för vad som kan hända sen.
Vad kan hända då?
Therese: Jag tänker aldrig så långt. Jag bara gör det jag vill. Kanske tror de andra att de kan förstöra sin karriär på något sätt, då vågar inte chansa.
För några år sedan var det en kvinnlig baskettränare som blev sparkad av sin klubb för att hon hade ett lesbiskt förhållande med en spelare i lager. Det var på elitnivå. Kan det vara sådana saker de är rädda för?
Therese: Det tror jag, men det är inget som bekymrar mej. Har man ett förhållande med sin egen tränare, vare sig det är en kvinnlig eller manlig, så ställer det oftast till problem i laget, tror jag.
Hur kom du ut på skolan?
Therese: Jag hade gått på Bosön i en vecka och folk frågade mig om jag hade en pojkvän. Jag svarade nej och sen började jag skratta. Då frågade de om jag hade två. Jag var tvungen att berätta att jag hade flickvän. Så nu vet hela skolan om det.
Man har ju hört att det finns många lesbiska tjejer på Bosön, är det verkligen så?
Therese: Jag tycker att det stämmer ganska bra. Man kan ju inte påstå att den och den är flata, men jag ser fler och fler.
Tycker folk att det är positivt att du är öppen?
Therese: Ja det tycker de verkligen, det har man till och med sagt till mig.
Har du märkt att de som smyger inte ens berättar det för andra lesbiska tjejer i skolan?
Therese: Nej, de erkänner det inte. Men de kommer med kommentarer så fort det blir prat om något med gayanknytning. Jag frågade till exempel en tjej om hon ville vara med i den här intervjun tillsammans med mig. När jag berättade att det var för Corky ifrågasatte hon varför jag trodde att hon skulle vilja vara med där, ”det är väl en sån där gaytidning”, sa hon. ”Ja hur vet du det” svarade jag då. Hon blev tyst, avslöjad.
Men det skulle ju vara jättekul att gå på Bosön om alla var öppna, vilka skolfester.
Therese: Ja verkligen. Första dagen, när det var upprop i aulan, satt jag ensam bland 200 personer och kände inte någon. Jag satt bredvid en tjej som efter en stund frågade om jag brukar gå på Bitch och Corkybar. Hon såg det på mig eftersom jag bar min Efva Attling ring. Hon drog den slutsatsen efter fem minuter. Jag tänkte att det kunde inte bara vara hon och jag . Det visade sig att det är massor.
Vad blir man när man går på Bosön?
Therese: Jag läser till idrottskonsulent men det finns även andra inriktningar. Man kan studera på Bosön och satsa stenhårt på den idrott man håller på med, elitsatsning. Efter utbildningen kan man sitta i en förening, ta hand om ekonomi eller vara tränare. Allt utom att blir idrottslärare.
Ser du sportlivet som din framtid eller har du andra intressen också?
Therese: Jag är en sån som gör det jag känner för just nu. Jag har alltid tyckt att idrott är kul men har aldrig känt att jag måste bli bäst, eller blivit besviken för att jag förlorat eller kommer två eller trea. Jag tar allt ganska enkelt och lätt.
Om du skulle få svårigheter på grund av att du är öppen så har du alltså ett annat liv. För en del som går där betyder kanske idrotten verkligen allt och om något skulle hände så har de inget annat att falla tillbaka på?
Therese: Så kan det nog vara för en del. Men jag tror faktisk inte att något skulle drabba mig. Jag tänker positivt.
Sport i övrigt, vilka idrotter har du varit aktiv inom?
Therese: Alla sporter, (skrattar hon) jag började med gymnastik när jag var liten och fortsatte sedan med bollsporter, fotboll, friidrott, alla grenar, höjdhopp längdhopp. Som 14-åring sprang jag SM i 800 meter, sen var inte det kul, då hade jag gjort det. Sen blev det långdistans, basket, innebandy och nu är det långdistans som gäller igen.
Du har ju varit aktiv inom idrotten under en ganska lång tid. Har det blivit någon förändring angående öppenhet?
Therese: Min uppfattning är att fler och fler tjejer som håller på med lagsporter är öppna, men bara inom laget. De som jag kommer i kontakt med öppnar sig för mig. Kanske beror det på mig.
Om de som läser till idrottskonsulenter på Bosön nu inte vågar vara öppna, ger inte det en dyster syn på framtidens idrott. Det är ju ni som ska leda idrotten i framtiden.
Therese: Jag tror att det mer och mer handlar om prestige och pengar. Inom individuella sporter är det mycket pengar som står på spel. Om de aktiva tänker på det så är de säkert lite försiktiga. Men däremot om man är med i en lagsport så har man andra att stötta sig på. Då kan man kanske vara mer öppen.
Inom film- och musikbranschen har kändisar kommit ut och blivit lite av ikoner. Men vi har inte sett samma utveckling inom sportvärlden.
Therese: Det är nog på grund av det här med sponsorer. Det är först när de lägger av som de kan komma ut. Men jag är inte på den nivån själv, jag är inte bäst i det jag håller på med. Jag är bara bäst på att vara öppen.
|
|
