[ C O R K Y ] - ”För en bög att inte vara feminist ä

[PORTRÄTT - 030307] Att en kille kan vara feminist är en självklarhet för 27-åriga Joakim Rindå. På samma sätt som en tjej kan vara det. Eller inte vara det. För det är ju faktiskt inte så att kvinnor automatiskt är feminister och män är totalt ointresserade av frågor som rör jämlikhet. Men visst är det fortfarande en stor obalans inom den feministiska rörelsen. Det ser Joakim gärna en ändring på.

De få gånger jag har pratat om feminism med killar har de varit heterosexuella män som ivrat för vad som ibland nonchalant brukar refereras till som ”kvinnofrågor”. Jag känner inga bögar som är uttalade feminister. Det känns ofta som om just feminism är ett mer infekterat ämne inom gayvärlden än i resten av samhället. De flesta politiska partier i Sverige har jämställdhet på programmet men RFSL har ännu inte tagit ett beslut om att kalla sin organisation för feministisk. Joakim Rindå som jobbar på RFSL Stockholm, är medveten om problemet och arbetar hela tiden med att förändra rådande attityder såväl inom som utanför organisationens väggar.

Vilken är din roll i den feministiska kampen?
- Det handlar nog om att ha flera olika roller. I vardagssituationer är det viktigt att bemöta människor på ett sätt som överensstämmer med mina värderingar. I mitt yrke som samordnare för ungdomsgrupperna på RFSL Stockholm försöker jag att alltid ha ett feministiskt perspektiv i det vi gör. Det är viktigt att komma ihåg att ställa krav på killar och få dem att förstå att alla har ett ansvar att förändra rådande strukturer. Jämställdhet är ingen kvinnofråga, det här en rättvisefråga.

Vissa anser att för att kvalificera sig som feminist måste man aktivt arbeta för att ändra på saker och ring, det räcker inte med att säga ”jag är feminist”.
- Det kan jag nog hålla med om. Men insatserna kan göras på många olika sätt, det behöver inte enbart handla om att gå i ett demonstrationståg. Som kille har man ett stort ansvar att inte automatiskt ta den plats som samhället erbjuder. Som tjej gäller det förstås att kräva mer utrymme och göra uppror mot särbehandlingen.

Är det svårt att vara kille, bög och feminist?
- Nej! Hur kan man vara bög och INTE feminist? Det är att skjuta sig själv i foten. Som bög har man ett behov av att normen ändras så att folk slutar göra antaganden om hur man vill leva sitt liv utifrån ens kön. I den problematiken borde många bögar kunna känna igen sig och på så sätt förstå att den feministiska rörelsen och tänkandet är en tillgång för dem.

Händer det att du känner dig misstrodd av lesbiska feminister?
- Inte generellt. Tidigare kunde jag känna en osäkerhet; att jag kom utifrån och hälsade på som en andra klassens feminist. Nu vet jag att min feministiska analys håller och bör mätas efter samma måttstock som andras.

När insåg du att du var feminist?
- Mitt uppvaknande kom nog ganska sent. Det var när jag pluggade på universitetet som jag insåg hur patriarkatet verkligen såg ut. Det var en kick av att vilja förändra kombinerad med en stark känsla av ”fy faan vilket jävla skitsamhälle vi lever i”.

Joakim har pluggat genusvetenskap och feministisk filmteori på Stockholms universitet, vilket har betytt mycket i hans feministiska utveckling. Som kille har han inga personliga erfarenheter av att till exempel ha blivit tafsad på i tunnelbanan, och kan inte på samma sätt som en tjej, falla tillbaka på sin egen kropp när han talar om sitt feministiska uppvaknande.

Vilka frågor tycker du är viktigast att driva eller engagera sig i?
- Jag kan inte välja ut några enstaka sakfrågor som är mer viktiga än andra förutom att inom HBT-världen fortsätta att jobba för att lesbiska par ska få rätt till inseminationshjälp. Det är så tydligt att man valt att droppa den delen av lagförslaget på vägen. Att det faktiskt kommer att bli barn med två mammor tycks vara för mycket för politikerna. Det är helt sinnesjukt att den frågan bara försvann i adoptionsdebatten!
- Annars tycker jag förstås att man ska fortsätta väcka ett feministiskt tänkande hos alla människor och få in det perspektivet i allt arbete med HBT-frågor. Gubbarna på RFSL har inte alltid varit så intresserade tyvärr, men jag tror att det börjar svänga nu.

Många bögar är totalt ointresserade av kvinnor och tycker att de absolut inte behöver bry sig om feministiska frågor överhuvudtaget – vad skulle du vilja säga till dem?
Joakim tänker efter länge och ser smått uppgiven ut.
- Det är lika svårt som att få människor i allmänhet att bli intresserade, tror jag. Jag blir förtvivlad ibland när jag tänker på det här. Ytterst få bögar är uttalade feminister däremot tror jag att många bedriver en proteströrelse mot könsrollerna ändå, genom att gå hand i hand med en annan kille på stan eller genom att bete sig fjolligt i kön Konsum. Så i handling men inte i teorin finns det många feministiska bögar.
- Överhuvudtaget vill jag arbeta med att öka det politiska medvetandet hos bögar i stort. Den lesbiska rörelsen har kommit mycket längre än bögarnas i att formulera sig politiskt. Jag tror på en enad kamp, där flatorna just nu har mycket att lära ut.

Finns det några fördelar med separatism inom den feministiska kampen?
- Ja, när det handlar om erfarenhetsutbyte och att formulera vissa frågor. Om kvinnor träffas och diskuterar exempelvis fysisk utsatthet så tjänar man på det. Som kille måste jag fråga sig själv ”gör jag skada eller nytta här”. Men i andra sammanhang, som det stora 8 mars firandet på Huset i år, tycker jag det är jätteviktigt att en sån grej inte är separatistisk. Vad sänder det för signaler? Jo, att bögar inte behöver bry sig och då är man verkligen ute på fel väg.

Själv blir jag arg dagligen när jag läser, ser, hör och upptäcker saker som visar hur totalt sneddriven världen är – händer det dig också?
- Absolut! Desto tydligare man ser hur orättvis världen är desto värre blir det och det enda sättet att muntra upp sig på är att göra något åt det. Och har man en gång fått på sig de feministiska glasögonen är det omöjligt att inte titta på världen med dem. Jag tänker ofta på vilket privilegium det är att, ur det perspektivet, vara homo. Hemma i köket, vardagsrummet, sängen slipper jag aldrig oroa mig för att en konflikt ska bottna i patriarkala strukturer.

Är det viktigt att den du är ihop med också är feminist?
Joakim skrattar och berättar att när han pluggade genusvetenskap brukade hans klasskompisar skämta om hur svårt det måste vara för honom att hitta likasinnade. Och han erkänner raskt att det är sant. Han umgås knappt med några andra bögar och säger skämtsamt att han blev ihop med den enda feministbög han hittade.
- Nej, så illa är det inte. Stefan har tusen andra underbara kvaliteter. Men ska jag se krasst på saken så visst begränsar det urvalet.

Hur brukar bögar reagera när de får veta att du är feminist?
- Jag kan nog ses som lite besvärlig. På samma sätt som när gubbar fnyser åt arga anarkafeminister så tycker de nog att jag är lite jobbig när jag ifrågasätter könsrollerna. ”Låt tjejerna bråka om det där”, har jag fått höra några gånger.

Vad gör du den på Internationella kvinnodagen den 8 mars?
- Då är jag på Huset och arrangerar dagens filmvisningar under det stora 8-marsfirandet som RFSL Stockholm arrangerar i samarbete med en rad lesbiska och feministiska organisationer. Vi kommer bland annat att visa Cecilia Neant-Falks lesbiska dokumentär Du ska nog att det går över och Coño que haces!?, en feministisk dokumentärfilm av Sanna Turell och Sara Swanson. Det kommer att bli en kanondag!

Fakta om Joakim Rindå
Ålder: 27
Gör: Jobbar som projektledare för ungdomsverksamheten på RFSL Stockholm och med Cecilia Neant-Falk i filmproduktionsbolaget Riot Reel som just släppt filmen Du ska nog se att det går över, arbetat som regiassistent till Suzanne Osten på Stadsteatern i Stockholm.
Bor: På Söder i Stockholm
Pojkvän: Stefan.
Viktiga kvinnor i ditt liv: Queerteoretikern Tiina Rosenberg, Tytti Soila, forskare och docent i filmvetenskap och Birgitta Ney, studierektor för Centrum för kvinnoforskning. Och så farmfor förstås, Anna Rindå, som redan på 40-talet startade upp Vaplans Socialdemokratiska Kvinnoklubb. När hon och de andra tanterna i min hemby tröttnade på att sitta hemma och virka när deras män var ute i andra världskrigets fältposteringar tog de istället och engagerade sig politiskt. Det kallar jag förebild!