[ C O R K Y ] - Traumabåten lägger ut

[KAMP - 020409] Konceptet är klart och tydligt. Tydligare kan det faktiskt inte bli: women only. Så säger reklamen, och den ljuger aldrig.

Föreställ dig en Valborgsmässoafton med för mycket sprit och för mycket kåtsug i maggropen. Toppa sedan tillställningen med ett gigantiskt fartyg där kromet inte längre blänker. Föreställ dig sedan en röst som på genuint, robust finlandssvenska ropar ut den glädjande nyheten: ”alla med den färgglada drinkbiljetten erbjuds nu att köpa ytterligare en för samma låga pris”. Och du bryr dig inte längre om att du dricker Kir. Kir blandat med Sockerdricka. Priset är som hittat, nästan gratis och hela resan kostar endast, drygt, sjuhundra kronor. Sjuhundra kronor, women only och Kir med Sockerdricka. Vad är då en kväll tillsammans med vänner, när man kan vältra sig ombord på en kryssning med ”Bitch Girl Club”? Kanske ingenting, kanske allting. Skillnaden kan tyckas vara hårfin. Det handlar om tjugofyratimmar. Tjugofyratimmar med ”Pomperipossa band”, hemlig gäst, två discotek och singel bar. Kan livet bli bättre? Kan det visa sig från en ljusare sida?

Istället för små, blanka åksjuketabletter bör de prudentliga receptionisterna dela ut gratis Prozac till alla som önskar. I förebyggande syfte. För där mellan halvtomma restauranger kommer sjuhundra flator ragla fram över de storblommiga heltäckningsmattorna och vingligt styra mot Singel baren. Innan de styr sina steg har de handlat Tax Free för nästan alla sina pengar och sitter tillsammans i en C-hytt under bildäck och blandar Koskenkorva med Citron Fanta. Skål. Och när bruden de hånglat med står lutad mot Blackjackbordet och hånglar med någon annan, så kommer Valborgskryssningen äntligen inta sitt rätta element. Detta är ingen parytbåt. Detta är en traumabåt. Denna kryssning skulle faktiskt kunna leda till att Stockholm mister halva sitt flatbestånd. Och varför? Jo, minst ett tiotal kommer att hoppa överbord. Och varför? Jo, när hjärnan dräneras på kapacitet att vara en relativt civiliserad människa, så träder fossilen fram. Skål.

Och för de som överlever nattens vilda excesser, kvart i tre hånglet, det pinsamma grälet utanför tuggummiautomaten och spyan framför dörren hos lyxlirarna som kostade på sig en A-hytt, så väntar en strålande soluppgång någonstans på Ålandshav. Vad är då det första som händer, där i bakfyllans skyhöga ångestkonto? En röst som ropar ut i högtalarsystemet att det är dags för Bingo på övre däck, och på väg dit möter man hon som ville knulla upp en mot väggen inne på toaletten och hon som försökte hångla med ens ragg och som man kallade fitta. Och då finns det inte annat att göra än att sjunka ihop på det nersölade golvet och likt Stina Ekblad utbrista: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”