[ C O R K Y ] - Almodóvarfest för alla fans

[PORTRÄTT - 030416] Så har han lyckats ännu en gång. Vår favoritregissör Pedro Almodóvar belönades nyligen med en Oscar för bästa originalmanus för filmen Tala med henne. I dagarna släpps en ny dvd-box innehållande den och ytterligare några av hans allra bästa filmer. Det är dags för Almodóvar-fest för alla fans…

Man kanske inte älskar varje film från den gäckande regissören med den intressanta frisyren, men man måste ju beundra hans förmåga till förnyelse och förmåga att väcka debatt. Vi som har sett det mesta Pedro Almodóvar har gjort har alltid stora förväntningar på en ny film. Man hoppas och längtar efter att få se minst en yppig transa, en svårt neurotisk hemmafru, ett lesbiskt hembiträde eller en nunna som säljer knark. Det är sällan man blir besviken. Men där en annan regissör skulle få dessa karaktärer att sticka ut, låter Almodóvar dem vara precis lika vanligt ovanliga som vem som helst. Och det är bland annat därför vi älskar honom.

Den första film jag såg var Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott, hans största succé till dags dato. Innan eftertexterna rullat klart visste jag att jag ville se mer. Allt som gick att komma över. Ett ihärdigt insamlande av videokassetter, spring på obskyra filmfestivaler och ett par kurser i filmvetenskap tog vid och snart hade jag sett nästan allt som fanns att se. Jag kommer alltid att förknippa gazpacho med Kvinnor på gränsen, Antonio Banderas med de heta bögsexscenerna i filmen Begärets lag och Jean Paul Gaultier med den färgsprakande Kika. Bilder från hans filmer dyker upp överallt och har förstås inspirerat flera av dagens unga spanska filmskapare. Ett av de tydligaste exemplen på senare tid är Ramon Salazar, vars debutfilm Piedras belönades med priset för bästa regidebut på Stockholms filmfestival. Här är Almodóvar närvarande i allra högsta grad.

När Pedro Almodóvar var 16 åkte han till Madrid. Året var 1968 och det var Franco som styrde Spanien. Utan några andra tillgångar än sin ungdom och en stark vilja att göra film försörjde han sig först genom att sälja prylar på en loppmarknad. Efter att ha fått jobb på ett stort telebolag blev han medlem i en avant-garde teatergrupp och hade snart lyckats samla ihop tillräckligt med pengar för att köpa sin första Super 8 kamera. Vid denna tidpunkt hade Franco stängt alla filmskolor i Spanien vilket innebar att Almodóvar var hänvisad till att lära sig själv. Han började göra kortfilmer tillsammans med sina vänner och lyckades så pass bra att han, när Franco dog 1975, gjort sig ett namn i en bransch som nu snabbt förändrades. 1980 presenterade han sin första långfilm, Pepi, Luci och Bom. En galet provokativ historia om Madrid-slackern Pepi (Carmen Maura, som sedan kom att medverka i ett flertal Almodóvar-filmer) och hennes kompisar; den masoschistiska Luci och den lesbiska rockchicken Bom. Förutom dessa tre, väldigt speciella kvinnor, innehåller filmen även en skäggig dam (väldig uttråkad), drugor, golden showers och annat som säkert fick en och annan åskådare att rodna i biomörkret.

Det är svårt att sätta fingret på vilken genre Almodóvars senaste film Tala med henne hör hemma i. Själv säger regissören att han inte riktigt vet men lovar att det varken är en västern eller en film om CIA-agenter och inte heller Bondfilm eller kostymfilm. Enklast är förstås att klassificera den som ett drama eftersom det handlar mycket om känslor och relationer. Men självklart är det en speciell och väldigt annorlunda film - annars vore det ju inte Almodóvar. Vad som dock kan konstateras är att den innehåller ett mycket fascinerande stumfilmsavsnitt som på ett briljant sätt både maskerar och visar vad som händer i den ”riktiga” filmen. Det här är en film om män - för ovanlighetens skull. Och om hur mycket de älskar kvinnor. Handlingen kretsar kring Benigno (Javier Cámara) och Marco (Dario Grandinetti) som både befinner sig i en liknande situation. Benigno älskar dansösen Alicia (Leonor Watling), först på avstånd och sedan som hennes sjukskötare när hon efter en bilolycka har hamnat i koma. Marco älskar tjurfäkterskan Lydia (Rosario Flores) som efter en incident på arenan också hamnat i koma. Denna något extrema situation hanteras helt olika av de båda männen. Medan Benigno är relativt lycklig, eftersom han tror att Alicia älskar honom, är Marco djupt deprimerad över att han inte kan kommunicera med Lydia. Han är dessutom osäker på hennes känslor för honom. Just kommunikation, eller kanske avsaknaden av sådan och vilka problem det kan ställa till med, är det centrala i filmen. Med sin säregna berättarstil lyckas regissören än en gång trollbinda åskådaren och omtumlad går man ut från biografen. Tala med henne är långt ifrån lika lättsmält som Allt om min mamma, som med sitt klassiskt melodramatiska upplägg gick direkt in i hjärtat. Här behövs både en andra och en tredje titt för att inse genialiteten, den finstilta humorn och karaktärernas komplexitet.

Nu har han alltså två Oscarstatyetter, en för Allt om min mamma (bästa icke-engelskspråkiga film), och så den helt färska för Tala med henne som belönades för bästa originalmanus. Dessa är utan tvekan två av hans främsta filmer, även om jag ibland kan sakna lekfullheten från hans tidigare alster som Passionens labyrint och Vad har jag gjort för att förtjäna detta. Den 16 april släpps Tala med henne på video och dvd. Samma datum är det release för Almodóvar-boxen som förutom den filmen också innehåller Kika, Köttets lustar och Allt om min mamma. Och snart är det dags igen. Almodóvar är i full gång med sitt nästa projekt, den hett efterlängtade men väldigt försenade La mala educatión, en film där sötnosen Gael García Bernal spelar en av huvudrollerna. Filmen handlar om två pojkars uppväxt på 60-talet och deras upplevelser på en klosterskola – och om vilka konsekvenser deras utbildning får för deras vuxna liv. Efter detta projekt ryktas det om att den franska romanen La Tarantula ska bli film i regi av Almodóvar. Och kanske blir det med Antonio Banderas i rollistan.