[ C O R K Y ] - Pye är strippa och skribent

[PORTRÄTT - 021209] När Pye Jakobson var 19 år jobbade hon som stripteasedansös för första gången. Idag, 15 år senare driver hon en strippklubb i Stockholm och är aktiv i arbetet att förbättra sexarbetarnas villkor i en bransch med väldigt dåligt rykte. Att vara flata och jobba som strippa ser Pye inga motsättningar med.
- Det här är ett jobb för mig och det har inget med min egen sexualitet att göra. Det händer däremot att folk istället utgår ifrån att det är lite lättare för mig eftersom jag är lesbisk. Och visst tänker jag ibland att det måste vara ganska trist att se en massa stånd hela dagarna - och så komma hem till ännu ett. Men när jag jobbade på en strippklubb i Finland, dit det var väldigt många flator som gick så gjorde jag ju privatposeringar även för dem och jag tyckte faktiskt inte att det var någon skillnad.

Skriver i Expressen
Under sina många år i branschen har Pye alltid gjort andra saker vid sidan av arbetet som strippa. Hon är en flitig skribent och medverkar regelbundet på Expressens debattsidor, hon har skrivit krönikor i Kom Ut! och hon är en av författarna till boken Shocking Lies som kom för ett par år sedan då porrdebatten var som livligast.
– Jag skriver främst om frågor som rör porr och prostitution med fokus på kvinnor och kroppar. Jag har skrivit om allt från abortlagstiftningen i Portugal till vårt samhälles sätt att osynliggöra vissa människor. Jag försöker också förmedla en nyanserad bild av den verksamhet jag sysslar med. Det talas ofta om "de hemska männen" när man syftar på gästerna på en strippklubb. De framställs som förövare när de i de flesta fall behandlar oss med jordens respekt.
Men för att börja lite från början. Jag misstänker att ditt yrke inte var något som syokonsulten i skolan tipsade om. Hur kom det sig att du började?
– Jag stack till Portugal när jag var 19 och kom hem för att samla ihop mer pengar för att kunna åka tillbaka. Jag såg annonser i tidningen om att Tabu sökte strippor och jag tänkte att detta var något som kunde ge snabba pengar och något jag kunde palla ett tag. Det var inte så att jag tänkte "det här ska jag göra en karriär av".

Bodde i Portugal
Pye åkte tillbaka till Portugal och stannade där i 6 år. Hon jobbade i dörren på en gaybar i Bairro Alto, Lissabons gaykvarter, sedan som festfixare på ett stort disco i Algarve och som pianolärare för barn. Och via en kompis som var strippa på en klubb där kom hon i kontakt med yrket igen.
– I Portugal är det väldigt annorlunda att jobba som strippa. Där räknas du som artist. Du har en agent som ordnar tvåveckors bokningar på diverse kubbar. Man är oftast huvudakten på en klubb.
Men sedan for du hem till Sverige igen…?
– När jag flyttade hit var det jättehög arbetslöshet men för att överleva var jag tvungen att ha ett jobb - och då gick jag det ner på Tabu igen. Och inte heller denna gång tänkte jag att det här var något jag skulle göra i framtiden. Men att vara arbetslös är inte min grej.

Driver unik klubb
Under ett par år jobbade Pye i kassan på Tabu och sedan med att starta upp två nya strippklubbar i stan. Det är på en av dem hon jobbar idag. Som strippa och ansvarig för verksamheten på en klubb som enligt Pye innehar en unik position i branschen.
– Den klubben jag driver idag är utan motsvarighet i världen. När jag berättar för tjejer från andra klubbar och länder om hur vi jobbar, häpnar de. Vi är alla egenföretagare, vi delar på alla pengar, det finns inga män som bestämmer över oss och vi tar oss rätten att neka en gäst så fort det inte känns rätt. Vi har regelbundna personalmöten där vi håller demokratiska omröstningar om viktiga verksamhetsfrågor och över hälften av de 13 tjejerna har jobbat där i 4 år eller längre.
Du är alltså egen företagare - vad står det i din verksamhetsbeskrivning?
– Artisteri, skribentuppdrag och underhållning.
Varför inte striptease?
– Det godkänns inte eftersom det saknar yrkeskod hos Skattemyndigheten. Det räknas inte som ett arbete i Sverige.
Men är det olagligt att jobba som strippa i Sverige?
– Nej, det är det inte. Det är det som är så absurt. Tjejer kan till exempel inte skriva erotisk underhållning. Staten uppmanar en alltså att ljuga om man vill kunna betala skatt. Det känns märkligt eftersom vi inte sysslar med något olagligt, gästerna på klubben är inte heller olagliga, som prostituerades kunder är. Hovslagare har säkert en yrkeskod och jag tvivlar på att det finns lika många sådana som det finns strippor.

Debatt på Shamefestivalen
Under sommarens Shamefestival diskuterades sexarbetarnas villkor och det kom bland annat att handla om en framtida möjlighet för just hennes yrkeskår att kunna bli fackansluten.
Varför vill ni bli det?
– Först och främst vill jag berätta varför det kallas sexarbete. Det beror på att det inte ska kunna finnas någon hierarki bland människor som jobbar med det här, alla ska vara lika mycket värda. Sexarbetare inkluderar alla från gatuprostituerade till folk som jobbar i en porrbutik men ingen ska kunna sparka på någon annan. Om vi har möjlighet att bli fackanslutna kan de starka i branschen hjälpa de svaga, vilket jag tycker är grunden för allt fackligt arbete. Och det finns ju mycket skit och problem så det behövs. Tanken är också att normalisera det vi gör så att folk får mer makt över sina egna liv och sin situation. Att de yrkesverksammas situation blir bättre. Och nu pratar jag inte om de som tvingas till det - utan om de som frivilligt har valt att jobba med det här. Jag är övertygad om att, om vi tillåts bli en del av samhället så mår vi bättre. Det blir dessutom lättare att sluta om man skulle vilja det.
Vilket fackförbund för ni diskussioner med?
– Det är SAC, Syndikalistfacket, som säger sig organisera alla yrkeskårer. I lördags satt jag och tjejerna nere på klubben och fyllde i våra ansökningar och allt kändes väldigt bra. Men så fick jag veta igår att man skjutit upp datumet för att rösta in oss från nu på torsdag till i februari. Det är väldigt tråkigt och ett bakslag förstås.
Pye berättar om de motsättningar som finns inom SAC eftersom detta fack, till skillnad från många andra aktivt jobbar mot sexism och för feminism och då blir det diskussioner om huruvida det verkligen kan anses vara feministiskt att jobba som de gör.
– Vi fick bland annat frågan om vilket ansvar vi tog för att ändra maktbalansen i världen och jag tycker att vi på vårt lilla plan gör mycket. Men kolla på modeindustrin med sina ännu mer osunda kroppsideal där tjejer går och visar upp sig på castings och sedan på catwalken och jag tror knappast att denna debatt skulle ha uppstått om 5 fotomodeller hade velat ansluta sig till SAC. Men modeindustrin gör väl verkligen inget för att förbättra könsmaktsbalansen i samhället - förutom att tjejerna där tjänar mer pengar än männen - precis som i vår bransch.
Du höll ett tal på den Queerfeministiska marschen under årets Pride där du pratade om att 'komma ut som strippa'. Hur reagerade flatorna?
– Det var jätteintressant. Jag började med att berätta att jag förlorade kontakten med min mamma i fem och ett halvt år, att folk ifrågasatte min intelligens och sa saker som ”hon som alltid verkat så normal”… Folk satt och såg allvarliga ut och nickade igenkännande åt allt detta eftersom de trodde att jag pratade om att komma ut som lesbisk. När jag sedan efter några minuter berättade att detta var reaktionerna jag mötte när jag berättade om mitt yrke blev det svårt för dem att bortse från att de fördomar man möts av ibland är väldigt lika. Jag fick mycket positiva reaktioner även från folk som jag vet inte håller med mig. Jag är ju inte ute efter att frälsa världen med mina åsikter men jag tycker att vi måste försöka ändra på den onyanserade bild av stripteaseyrket som finns.
Minskar ditt yrke dina chanser att få ragg på krogen?
– Det har hänt att tjejer som varit intresserade har stuckit när de fått reda på vad jag jobbar med. Men jag träffade faktiskt en jättesöt anarkatjej som jag hade en liten flirt med. Sen kan det ju vara så att när väl flirten övergår till att bli något mer seriöst tänker de på att jag kanske ska bli presenterad för deras föräldrar nån gång i framtiden. Och vad ska de säga då? ”Hej mamma och pappa, jag har träffat en tjej - och hon är strippa”. Det störde mig när jag var yngre och jag tänkte att ”jag kommer aldrig att träffa någon och bli lycklig”. Men jag vet ju att det inte är så.