 |
Tiina är mer än bara queer
[PORTRÄTT - 030710] Som docent i teatervetenskap och universitetslektor med mer än 20 års akademiskt arbete bakom sig har Tiina Rosenberg en enorm produktion artiklar, texter samt två egna böcker på sin meritlista. Texterna handlar om teater, film och litteratur med queer-feministiskt perspektiv, om Queer Opera, Fucking Åmål och heteronormativitet.
När vi träffas på Tiina Rosenbergs kontor på Stockholms Universitet, mitt under de sista skälvande veckorna av läsåret är det dock inte för att prata om queer, utan om Tiina som privatperson. Bordet framför oss är översållat med texter från hennes studenter som ska läsas och bedömas. En liten regnbågsflagga sitter prydligt uppklistrad vid namnskylten utanför rummet. Det känns ljust och trevligt och jag kommer på mig själv med att längta till universitetsvärlden. Och eftersom Tiina är en person med åsikter om det mesta så bad vi henne tycka till om en rad olika saker...
Om att vara förortskid och akademiker
– Det är jätteviktigt för mig i läraruppdraget att försöka förklara och vara begriplig, trots att det kan gälla teoretiskt komplicerade ämnen. Snobbism och att inte vilja kommunicera kan inte en pedagog ägna sig åt.
Om universitetet
– Universitetet är ett av de få ställen där folk fortfarande får betalt för att tänka.
– Det är viktigt med kritiska medveteaden. Att ta sig tid, utan man omedelbart ser att det resulterar i pengar. Alla har inte böcker, alla har inte ens tillgång till ett språk. En gratis och offentlig utbildning för alla är otroligt viktigt. Det är de priviligierades skyldighet att dela med sig.
Hon avbryter sig och skrattar;
– Jag är faktiskt allt som är gammeldags, det är bara queer som har givit mig en modern touch.
Om uppväxten i Helsingfors
– I Finland avkriminaliserades homosexualitet i början på 70-talet. Min familj var väldigt homofob. Det är nog den mest smärtsamma biten och den som är svårast att tala om. Alla som kommer från homofoba familjer vet vad det handlar om. Vissa sår är väldigt djupa. Vi lappar ihop oss, men det är inte utan smärta.
Om intresset för teater
– Jag har växt upp med amatörteater i betongförorten. Och min farmor och jag hade en teaterlek där vi lattjade och sjöng schlager. Live-framförandet är den ultimata formen för mig. Det är ingen virtuell miljö, utan alla är där, närvarande tillsammans. Det handlar också om politsk aktivism.
Om DDR
– Efter studenten flyttade jag till Schweiz för att plugga tyska och litteratur. Sedan flyttade jag till gamla DDR där jag bodde i Leipzig i tre år. Jag var inne på detta med marxism och tyckte det var lika bra att bosätta sig i det forna socialisteuropa. Minnena från DDR och gamla Östtyskland var dock ganska traumatiska. Det var ju en vistelse i en diktatur. Faktiskt är det först nu som jag börjat bearbeta och skriva om de åren.
Om feminism
– Mitt första feministiska anförande var 1980 i gamla Östtyskland och handlade om den proletära tyska kvinnorörelsens traditioner. Jag tyckte föredraget var jättefint. Men hela publiken reste sig i vredesmod och skrek att feminism var ett borgerligt påhitt! Man ska komma ihåg att feminismen var förbjuden i Sovjet och DDR. Men jag blev ju arg förstås och skrek tilllbaka...
Om varför hon började forska om Judith Butler och queer
– Många som har en ambivalent sexualitet lockas nog av queer. Det gäller mig själv också.
Om att vara obekväm
– Detta är uppenbarligen min roll. Dvs att alltid enligt Foucault ställa ”de omöjliga frågorna”. De förbjudna frågorna är de väsentliga frågorna att ställa. Vilken rörelse jag än försökt tillhöra så har det alltid funnits en eller annan idé som var helt fel i sammanhanget. Idag när jag fyller 45 tycker jag att det är helt okej att det är så... För mig är det också viktigt att tänka på att inte vara så arg. Min första impuls är alltid att slåss. Det är nog förortsperpektivet som jag har med mig. Det har tagit tid att förstå att man inte alltid behöver vara det.
Om den gamla vänstern
– Jag är kritisk mot vänstern också. Vänstern bär ju på en tradition av massiv sexism och homofobi, som var väldigt frustrerande redan på –70-talet. Allt var ju viktigt utom kön och sexualitet. Och ett evinnerligt tjat om klasskampen. Jag förstår att många bögar inte vill ha med vänstern att göra. Hela arbetarrörelsen bygger ju på en macho-identitet som är jättehomofob.
Om religion
– Jag är inte religiös. Hela Jesus-storyn, tänk på den. Ur ett queer perspektiv är det möjligen en ganska kul berättelse. Men Mariakulten är absurd. Varför dyrka den heliga icke-sexuella kvinnokroppen? Bibeln är en intressant folkloreistisk historia, men att tro på den är mycket begärt.
Om flytten till Sverige och äktenskapet
– När jag flyttade till Sverige -81 hade jag ingen anknytning hit. Så småningom läste jag teater, film och litteratur i Stockholm och sen gifte jag mig och började doktorera. Det var väldigt idylliskt, måste jag säga. Vi var gifta i tolv år och fick två barn; Julia och Ludde. Mitt äktenskap och familjen gav mig en stabilitet som jag inte tidigare haft med mig från uppväxten. Utan det hade jag inte varit den jag är idag.
Om kärlek
– Jag har förälskat mig i få personer. En man och ett par kvinnor. Nu lever jag med en kvinna som jag älskar. Det är inte mer komplicerat än så. Möjligen tänker jag att jag ska arbeta mindre så att jag kan ha relationen kvar!
Om dragqueens
– Jag gillar bögkultur när den inte är kvinnofientlig, eller flatfientlig. Drag är kul. Tollie & Dolores tycker jag mycket om. Som glamourdiva är Christer Lindarw ensamdrottningen i Sverige.
Om dragkings
– Det är samma sak där. Så länge man har en parodisk poäng så är jag ju helt med...Och butchar är underbara, om de är arbetarklass... Dandyn är ju snyggast på en androgyn man. Som när Prince var ung och slank med rysch och pysch. Och förstås Oscar Wilde-traditionen.
Om fjollor
– Fjolliga bögar och jag har alltid känt en enorm samhörighet. Jag har alltid hängt ihop med bögar i och med mina intressen. När vi var barn förstod vi ju inte, men alla killar jag träffade var ju bögar redan i Helsingfors på 70-talet. Musikal- och operabögarna har ju alltid funnits. Och de har en musiksmak och en form av humor som jag gillar. En fjollig bög är ju alltid rätt!
Om att välja sin diva
– Måste jag välja någon?! ! Nej. Detta är jättesvårt... Sexuell ambivalens är ett krav. Fruktansvärt straighta går inte. Zarah Leander så klart, även om vi då inte frågar oss vad hon gjorde i Nazi-tyskland, Marlene Dietrich, Punkprinsessan Nina Hagen... Det hon gjorde på 70-talet har ju ingen kunnat upprepa. Madonna som kortklippt med Express Yourself, Like a Prayer. Absolut. Madonna har ju kraften. Annie Lennox är bara fantastisk. Och så farmors repertoar, finsk schlager, finsk tango.
Om att hinna med
– Jag jobbar ju egentligen jämt. Fördelen är väl att jag inte är bunden till kontorsarbetstid, men det är otydliga gränser mellan jobb och fritid. Min sambo kan sucka och säga om vi varit ute att ”idag har vi bara träffat fem studenter”... Jag tycker så mycket om mina studenter och det urartar nästan alltid diskussioner!
Om vardag
– Jag går morgonpromenader i Årstaviken. Avskyr matlagning. Sen är det tvättstugan och läsa läxor med barnen och förbereda undervisningen. Det är ju en arbetsdag som strängt taget aldrig slutar. Och det är ju så för de allra flesta kvinnor. Jag är ju ändå priviligierad med en bra lön och en bra relation med barnens pappa.
Om kommande projekt
– Just nu skriver jag en bok om Suzanne Osten och feministisk teater och bl.a en text om ”homo-sexualitet som tema i svensk teater”.
Om framtiden
– Jag hoppas att unga människor idag orkar bråka, bråka, bråka. Vara besvärliga och jävligt obekväma, då klappar queermorsans hjärta av lycka! Vi har stora politiska frågor som måste lösas.
Tiinas böcker:
Byxbegär, Anamma Förlag 2000. Om hur byxroller (kvinnor i manskläder) utmanar heteronormativiteten på opera- och teaterscenen
Queerfeministisk agenda, Atlas Förlag 2002. Om relationen queerteori och feministisk teori med exempel ur scenkonst och populärkultur
Tiina startade Queerseminariet - ett öppet forum för queerstudier på Stockholms universitet tillsammans med Don Kulick, Pia Laskar, Jens Rydström och Mark Graham.
|
|
