[KAMP - 030624] Jag har med stor bestörtning och besvikelse läst debattinlägget
”Homofientlig invigningstalare inbjuden av Stockholm Pride” av Jessica Nyström och Nenne Nestius. Jag kan som så många gånger förut med sorg konstatera att fördomar inte bara är något vi som är gay utsätts för från omvärlden, utan vi får också kämpa mot fördomar inom gayvärlden riktade mot de utav oss som inte passar in i den mall som många tycker man skall leva efter som gay.
Först av allt vill jag ge en jättestor eloge till styrelsen för Stockholm Pride 2003 för det mod, samt den vidsynthet och tolerans ni har visat genom att ge uppdraget som invigningstalare till riksdagsledamoten och moderaten Fredrik Reinfeldt. Det står stor respekt av att ni går utanför de ”vanliga” ramarna för gayarrangemang och ger uppdraget till en person som inte direkt förknippas med HBT-frågor och gaysamhället.
Att Pride är ett tillfälle för oss som är homo-, bi- och transsexuella att samlas och manifestera oss själva och våra livsval står för mig inte på något sätt i konflikt med att en heterosexuell, manlig moderatpolitiker är invigningstalare. ”Varför ska vi bereda honom plats denna dag?” frågar Nyström & Nestius – varför inte, säger jag? Är inte alla välkomna att dela den glädje och stolthet vi alla känner inför Pridefirandet – varför skall vi segregera och utesluta vissa människor bara för att de inte är gay eller tillhör vänsterblocket i svensk politik? Vilka kommer inte vara välkomna nästa år – vem bestämmer vilka som får vara med? Man skall behandla andra människor så som man själv vill bli behandlad och vill vi att samhället skall acceptera och respektera våra val i livet måste vi visa omvärlden den samma respekt, acceptans och tolerans som vi själva kräver.
Visst kan jag hålla med om att Moderaterna inte har en lysande historia när det gäller att arbeta för HBT-frågor, och jag är inte speciellt stolt över hur några av mina partikollegor har agerat i olika frågor genom tiderna. Men en sak är helt säkert – jag är mycket stolt över den utveckling som har skett inom Moderaterna de senast 4-5 åren när det gäller dessa och andra viktiga samhällsfrågor, och den öppenhet vi idag ser inom partiet visar att vi är på rätt väg. Fortfarande finns mycket att göra, men man måste ända säga att Moderaterna idag har kommit en lång bit på vägen till det parti som jag och många, många med mig vill se och vara en del av.
En människas sexualitet har inte någon speciell partipolitisk färg och att man som lesbisk automatisk måste vara vänsterradikal ultrafeminist är inte något jag kan ställa upp på. Jag är oerhört stolt över att vara lesbisk och moderat, och att få arbeta med moderat politik både i HBT-frågorna och i andra samhällsfrågor är för mig det ända självklara ur ett individperspektiv. För mig står Moderaterna för den enskilde individens kraft och förmåga – det är de kunskaper, kvalifikationer och värderingar vi har som är avgörande för vilka vi är och inte kön, hudfärg, religion, ålder eller om man är hetero- eller homosexuell, bi- eller transsexuell. Utan mångfald blir världen väldigt tråkig och likartad, och detta är något vi alla förlorar på.
Att dessa värderingar om alla människors rätt till lika behandling gör mig till en sämre representant för gaysamhället än de som tror på kollektivism och särlagsstiftningar har jag svårt att förstå. För mig är respekten för individen och individens rätt att själv få bestämma hur hon vill leva sitt eget liv det essentiella, och jag är övertygad om att Fredrik Reinfeldt kommer vara en mycket uppskattad och entusiasmerande invigningstalare under Stockholm Pride 2003.
