[REPORTAGE - 010728] För dem av oss som engagerat sig i kampen mot pornografi och dess exploatering och objektifiering av kvinnor, kan det tyckas upprörande att det nu när flator på allvar börjar ta plats i populärkulturella sammanhang, också produceras en hel del flatpornografi. Alltså filmer där tjejer sätter på varandra i olika positioner, med eller utan dildo, och ofta med en uttalad butch-femme estetik.
Att överhuvudtaget se och njuta porr ses ju som bekant som lite suspekt, eftersom det är allmänt antaget att porr enbart reflekterar mäns perversa fantasier om kvinnor, och sen då att självmant producerar den!?
Vid premiären av dubbelporrfilmen
Hard Love och
How to fuck in high heels på
Good Vibrations i San Fransisco häromsistens, förklarade regissörerna,
Char Rednour (till vardags säker sex-utbildare och medlem av den nationellt kända spoken word-truppen
Sister Spit) och
Jackie Strano (medlem i Good Vibrations/sångerska/gitarrist i bandet the Hail Marys), att de tycker det är dags för flator att sluta gnälla över att traditionell porr varken ger en bra bild av flator/kvinnor eller är särskilt upphetsande och helt enkelt ta saken i egna händer.
Den lesbiska sängdöden
Och när allt kommer omkring, vem kan kritisera snygga exhibitionistiska flator som gärna upplyser andra om hur man kan göra det trevligare i sängen? Många har väl erfarit vad flatorna i Kalifornien kallar "lesbian bed death", du vet, när man efter den första passionen lagt sig och man flyttat ihop, hellre ser på video och dricker te? Kanske är det dags att kolla lesbisk porr?
Dessa filmer har såväl snygga tjejer, som schysst manus, som flatfeministisk politik.
S.I.R productions, Jackie och Chars produktionsbolag, som står bakom dessa rykande färska verk, har producerat ett antal porrfilmer och har för avsikt att fortsätta med det, enligt Jackie, som också spelar en av rollerna i Hard Love, där hennes
flickvän Char för övrigt står bakom kameran.
Hard Love har något så ovanligt i porrfilmsgenren som en handling, vilket kanske är det för flator mest upphetsande egentligen. Char har skrivit manuset, och skådisarna är till vardags poeter och modeller, dansare, och socialarbetare. Historien är en stundtals väldigt komisk men sexig satir, och en åtminstone för San Francisco-flator välbekant sådan: Det tidiga stadiets misstänksamhet kring om den nya älskaren träffar någon annan, svartsjukan över den stora före detta kärleken, vilket blir till paret som gjort slut men som fortfarande åtrår varandra, och där den ena (butchen så klart) skall hjälpa sin femme att flytta och överraskar denna i sängen med en annan butch. Allt slutar så klart i sängen och det är hett och passionerat, kinky och till och med gulligt. Rollerna är utdragna, dialogen underhållande, och amatörskådespelandet imponerande.
Kamouflagedildon gör succé
Film nummer två, How to fuck in high heels, var ursprungligen en stå-upp-akt som Char turnerade med, och i filmen varvas den dekadenta prosex-feministens sarkastiska scenhumor med hysteriskt roliga "porr" klipp med allt från skofetischism till oralsex och där den för filmen särskilt designade kamouflagedildon är den stora succén. Här står Jackie bakom kameran och regisserar Chars torra dominatrix stil, tjocka make up och uppenbara förmåga att tillfredsställa både sig själv och andra.
Hela konceptet gör filmen och kvinnobilderna svåra att placera i givna fack, vilket uppmanar tittaren att själv bilda sig en uppfattning om vad och hur man kan göra. Och den stimulerar fram ett ställningstagande om hur åtrå, makt, kön och sexualitet är sammankopplade. Om man
skall kritisera filmerna kan sägas att vissa scener är onödigt långa, att regissörernas ambition att plädera för säkert sex (kondomer och dental dams används avspänt och genomgående) ibland känns lite avtändande, och att stort fokus har lagts på dildosex i alla dess former. Somliga kanske ser detta som ett exempel på hur flator reproducerar heterosexistisk erotik och vikten av penetration, men det är mer troligt att det är ett resultat av att filmens huvudsponsor är dildotillverkaren
Vixen.
Enligt rykten är orgasmerna i filmerna, som spelades in under lågbudgetpremisser och under en och samma helg, dessutom äkta!
Stolta flickvänner på premiären
Jag går till premiärvisningen med flickvännen till en av "stjärnorna" i Hard love, Tina, som i vanliga fall arbetar med information och förebyggande av sexistiskt, heterosexistiskt, och rasistiskt våld och som drömmer om att bli skådis. Vännen är lite nervös inför att se sin tjej bli påsatt av en "en annan butch", men när vi ser Tina i den första scenen som den extravaganta high femme hon är, och den fullsatta lokalen jublar, är hon inte lite stolt. När regissörerna öppnar för frågor vimlar det av händer. Den första frågan skriks ut: "are you doing any more movies and where do I sign up?". Alla skrattar.
Skådespelarna, som alla kände varandra sen tidigare, emottogs som vore det
Oscarsgala, de signerade filmer och svarade på frågor, och det skålades och minglades.
Några veckor senare "råkade" filmen ligga framme på en flatfest i Santa Cruz och det tog inte många minuter innan fnissande tjejer bänkade sig i soffan och diskussionerna gick höga kring vilka som var snygga, vilka positioner som kunde tänkas testas, och huruvida det var realistiskt. De två män som var närvarande, tittade fascinerat och konstaterade sin begränsning, vilket fick alla flator att gapskratta nöjt. Det slog mig att om inget annat så har Sir Productions lyckats med ambitionen att skriva sin egen flathistoria och att bidra till hur bilden av flator och flaterotik skapas. Med tanke på det kassa utbud av schyssta filmer av, med, och för flator, är Hard Love/How to Fuck in High Heels ett måste på filmhyllan.
Filmen kan beställas genom
http://www.goodvibes.com och vill du veta mer – kolla gärna in S.I.R. productions webbsida på
http://www.sirvideo.com
