 |
Homotema i ny film av Mike Figgis
Film: Time Code
 | |
[RECENSION - 010620] Den här filmen liknar ingen annan jag sett tidigare. Inte för att historien är speciellt unikt, nej, här handlar det om formen. Med en filmduk indelad i fyra separata filmrutor utspelas hela handlingen från olika perspektiv.
De första tio minuterna är man lätt förvirrad och vet inte riktigt vilken ruta man ska hålla koll på, men sen glömmer man det och eftersom ljudet skruvas ner på de rutor som inte bär handlingen framåt just för tillfället – är det inga problem. Läckra Salma Hayek är flatan Rose som gör det osannolika – nämligen faller för filmproducenten Alex Green, spelad av Stellan Skarsgård. Ursnygga Jeanne Tripplehorn är vulgobutchig i sin vita hallick-kostym när hon vräker sig limons baksäte. Trots massor av pengar lyckas hon alltså inte behålla sin flickväns kärlek utan ägnar istället sin tid åt att spionera på henne. På ett väldigt avancerat sätt bör kanske tilläggas. Eftersom hon är äckligt rik använder hon en praktisk liten buggningsanordning, placerad i flickvännens cigarettetui… Något att tänka på för alla med anlag för rikedom och svartsjuka…
Större delen av manuset är improviserat och ibland riktig glänser det till av närvaro och det känns mer som man ser en dokumentär än en spelfilm. För en person med voyeurism som största hobby är denna film ett måste. Aldrig har heller musiken varit mer rätt i en film. Man kan lätt inbilla sig att EBTG låt Single skrevs enkom för Time Code. Skins underbara låt Comfort of Strangers genomsyrar dessutom hela filmen.
Så, gå och se Time Code. För kvinnorna, sången – och formens skull. Det lär garanterat bli en annorlunda upplevelse.
Time Code har premiär på Folkets Bio Zita den 29 juni.
|
|
