[ C O R K Y ] - Norrlands guld

[PORTRÄTT - 031107] Vi är många som har gått och längtat efter Lisa Miskovsky och nu är det äntligen dags för henne att följa upp succédebuten med ett andra album – Fallingwater. Den här gången är det Kentsångaren Jocke Berg som producerat och skrivit en del av låtarna. Och precis som man skulle kunna tro är det en skiva fylld av dova toner och nakna gitarrer. Men Lisa, hon är precis lika glad som vanligt när hon träffar Corky.

Det är kul att träffa Lisa Miskovsky. Hennes breda leende och norrländska lugn fungerar som en vitamininjektion på en stressad stockholmsreporter. Och Lisa skulle aldrig kunna tänka sig att bo i storstan. Hon trivs fortfarande bäst hemma i Umeå där hon varvar hockeyträning med låtskrivande.

Det var två och ett halvt år sedan vi sågs sist och du skulle precis släppa ditt debutalbum. Nu kommer den där svåraste skivan, uppföljaren till en supersuccé…
– Jag brukar inte tänka på det så mycket, då får man noja! Och det har man nog av ändå. Jag tycker faktiskt att allt känns riktigt bra nu. På förra skivan fanns det många låtar som jag skrev när jag var väldigt ung. På ”Fallingwater” är allt material nyskrivet och det gör att albumet känns nära den jag är idag.
Vissa artister hinner ploppa ut en ny platta innan man ens har lyssnat klart på den förra. Men med dej har det snarare varit så att man har längtat och väntat…
– För mej har det varit jätteskönt att få göra en massa olika saker; som alla musikaliska samarbetsprojekt jag har varit inblandad i under den här tiden.
Lisa nämner namn som Svante Thuresson, Christian Kjellvander och Dennis Lyxzén. Den sistnämnda är en gammal barndomskompis till Lisa och till honom skrev hon låten Allright som spelas en hel del nu.
– Det har varit nyttigt att träffa andra och inte bara fokusera på mej själv. Att få distans och även att få vara lite ledig.
Och nu ska du göra om alltihop en gång till…
– Eftersom jag har hunnit varva ner och vara hemma i Umeå mycket har jag hunnit börja längta ut igen. Nu känner jag mig sugen och har en massa motivation. Det ska bli kul att träffa alla människor igen. Jag bor ju där jag bor och då blir det inte direkt att man ses så ofta.
Om jag har förstått saken rätt tycker du att det är väldigt privat att skriva låtar. Du är gärna helt ensam när du gör det. Hur har du löst detta när du nu jobbat ihop med Jocke Berg som förutom att producera plattan även har varit med och skrivit låtar?
– Jag har övat mej i samarbeten det här året och det har varit väldigt nyttigt tror jag. Jag har insett att jag måste komma ut ur mitt skal. Lisa skrattar och tillägger:
– Jag skriver grundidéerna till låtarna själv och sedan jobbar man utifrån dem. Det är fortfarande så att jag har svårt att skriva en hel låt ihop med nån, jag behöver ensamheten.
Hur gick det till när ni möttes, kände ni varandra sedan tidigare?
– Jocke Berg lär man nog aldrig känna! Han har otroligt stor integritet. Jag tycker om att man kan hålla sig på sin kant, det har funkat väldigt bra för vårt samarbete. Jag tror att det är bra att inte vara bästa polare när man ska jobba så nära varandra.
Nya singeln heter Lady Stardust. Vem är hon?
– För mej är det en extremt god människa. Ibland när man har haft en sån där magisk kväll med sina bästa vänner, när allting har varit sådär superkul och så sitter man där i bilen på väg hem – då kan jag drabbas av en enorm lyckokänsla. Många gånger är livet ganska tufft och därför är det viktigt att uppskatta de stunder då allt känns helt sjukt bra! Lady Stardust handlar nog om en desperat vilja att förmedla den här överväldigande känslan av lycka. Det goda i livet.
Jag gillar framförallt de avskalade låtarna på skivan där din röst kommer fram.
– Det är nog Jocke som har sett till att det blivit så. Jag är verkligen jättenöjd; det är skönt att släppa en sån skiva.
– Det är många i min närhet som har haft ett jobbigt år och självklart blir man påverkad när en närmsta vänner har det svårt. Det här är en hyllningsskiva till mina vänner.
På låten Sing to me, är det samma glädje som i Lady Stardust. En skön kaxighet när du sjunger sånt som ”I’m gonna star the greatest movie, I’m gonna write the perfect song”. Känner du så ibland, att du klarar allt liksom?!
– Ja, man är ”on top” ibland. Då kan jag känna ”det finns inga gränser”, varför ska det göra det? Folk som begränsar en ska man inte hänga med. Jag spelar hockey på onsdagarna och jag är enda tjejen men jag bryr mej inte om det. Det finns ingen annan som gör det heller. Det är aldrig nån som säger ”åh vilken bra passning för att vara en tjej”. Jag tror också att det är viktigt att våga misslyckas. Många tjejer är skiträdda för att göra det och testar aldrig ens. Jag har varit sämst på en massa saker men jag ger inte upp. Det kan vara jätteläskigt men sen efteråt när man väl provat något man aldrig gjort tidigare så känns det så jäkla bra.
– Det är bara man själv som sätter upp gränser. Självklart händer det att jag också backar och tycker att ”shit vad dålig jag var”. Men oftast går det över efter ett tag.
På tal om att våga göra nya saker. Jag tycker att det finns ett större mörker på den här skivan, många låtar handlar om kärlekssorg…
– Jaaa!
Lisa ser nöjd ut och tillägger:
– Det är precis så, men det är inte alla som verkar fatta det. Många uppfattar mej som en extremt glad människa som inte gör den typen av musik. Men jag är norrlänning och älskar melankoli. Jag är så torsk på olycklig kärlek och älskar det där svåra mörka, lite omöjliga. Ser jag en film där de inte får varandra på slutet tycker jag ofta att det är den bästa film jag sett. Lisa skrattar åt sig själv men blir sedan allvarlig igen:
– Det finns något extremt vackert i sorg och saknad. Alla dessa känslor är inbakade i den här skivan.
Jag tänkte på artister som Lucinda Williams, Bob Dylan och Springsteen. Framförallt i låtar som Restless Heart och One Dark Night.
– Sedan jag träffade Jocke har jag börjat lyssna mycket på musik som ligger nära min egen genre och det tror jag har förändrat mig en hel del. Jag har haft problem med mina stämband och fått lära mig ett helt nytt sätt att använda min röst på för att den ska fungera. Jag har fått ta ett sabbatsår från allt vad uteliv och party heter. Inga rökiga klubbar eller sena nätter, det funkar helt enkelt inte just nu. Men jag väntar på er nästa Lesbian Heaven-fest!
Jag vet att du är en hårdrockstjej vid sidan av så att säga. Har du inga planer på att göra en renodlad hårdrocksplatta?
– Jag tror faktiskt att jag nån gång kommer att göra det. Jag har redan blivit tillfrågad att skriva en låt till ett hårdrocksband. Jag glömmer aldrig bort mina rötter!
Back to Stoneberry Road, plattans sista countrydoftande låt går verkligen rakt in i hjärtat.
– Den har Jocke skrivit och det är en sån otrolig nerv i den låten. Den avrundar hela mitt liv under de här två åren, och avslutar plattan på samma sätt som en sång på en skolavslutning.
I videon till Lady Stardust är du omgiven av vargar. Var det inte läskigt?
– Det var en otrolig upplevelse. Vargar har alltid varit mina favoritdjur utan att jag riktigt kan förklara varför. Ända sedan jag var liten och min fröken läste en berättelse om en liten pojke som vuxit upp bland vargar har jag varit fascinerad av dessa djur. Men det var inte läskigt eftersom vargar har ett så tydligt kroppsspråk. Man kan ju inte busa med en varg som man gör med en hund. De har en enorm integritet och var väldigt rädda för kameran.
Kollar du mycket på musikvideor på tv?
– Jag har varit ganska dålig på att titta på tv överhuvudtaget på sista tiden, jag tycker att det är för mycket såpor hela tiden. Och där är jag och Jocke Berg överens! Lisa skrattar och ser ganska nöjd ut.
– Jag tycker att mitt och mina vänners liv är betydligt intressantare än alla såpaliv som visas på tv. Men jag kollar alltid på nyheterna och sporten och även på musikvideor på MTV och ZTV. Och på djurprogram förstås.
Har du nån favoritvideo?
– Madonnas Frozen är otroligt cool. Annars gillar jag livevideor som gamla Led Zeppelin och Iron Maidens Bring your Daughter to the Slaughter. Det finns en ganska skön humor i dem. Men jag kan bli så trött på alla r&b-videor, de är så lika allihopa. Jag gillar musiken men videorna är inte originella direkt.
Och snart är det vinter; kommer du att hinna med att åka snowboard och spela hockey?
– Hockeyn har jag ju varje onsdag och lite snowboard ska jag också försöka hinna med. Men jag har en framtiddröm om att åka till Nya Zeeland och åka snowboard, det vore skithäftigt!
Du bor fortfarande kvar i Umeå. Ingen har lyckats lura ner dej hit till Stockholm ännu?
– Det är min räddning för att jag överhuvudtaget ska klara av att hålla på med musik! Jag är ingen storstadstjej. Jag blir stressad när jag är här i Stockholm och jag passar inte in. Man måste boka in allting så noga här och resa en massa med tunnelbana. Jag är lite rädd för att åka tunnelbana faktiskt!

Fallingwater med Lisa Miskovsky finns ute nu.