 |
TEMA: Barn II
En livs levande lesbisk mamma
[KAMP - 031111] Häromdagen på stan möter jag en flata jag känner. Hon drar på en barnvagn innehållande nyfödd son. En pyttenäsa sticker fram ur täcket och under mössan anar jag ett litet mörkt ögonbryn. Nu låter det som om det är första gången jag ser en veckogammal bebis, så är det inte. Men det är första gången som jag ser en livs levande lesbisk mamma med en livs levande liten bebis, det känns otroligt märkligt.
Senast vi sågs var på en fest, i nästa sekund är hon mamma, det får mig att tänka över hur fort det går, ålder, ska jag ha barn, vill jag det?
När jag kom ut för en herrans massa år sedan var det inte många som pratade om barn. Visst vi var unga men inte yngre än många förstföderskor ute i landet.
Ju äldre vi blev desto fler historier hörde vi om flat- och bögkompisar som skaffade barn ihop, det var två, tre eller fyra föräldrar. Vi tyckte de vad så modiga.
Man började kräva rätten att få adoptera barn. "Inseminera mera" ropade vi i tåget under Pride, mest som en rolig grej, uppkäftigt.
Den kommer krypande, nej inte barnlängtan men frågan från andra om jag inte vill ha barn. Den fråga jag inte fått sedan jag kom ut, eftersom alla utgick från att jag inte ville ha barn, eller inte kunde få, nu kommer den upp hela tiden.
Straight person frågar: De har nu förstått att det finns homosexuella föräldrar, att bögar och flator skaffar barn på olika sätt. Ska mammor och pappor till homosexuella barn vänta sig barnbarn nu? Något som alla, utom min mamma, tagit som faktum, att hon aldrig kan bli mormor, inte tack vare mig i alla fall.
Homoperson frågar: Paniken växer i leden, ska vi ha barn nu, hur tänker du, ska man åka till Danmark eller vill du ha en aktiv pappa? Är vi lite tagna på sängen?
Jag vet inte, jag vet inte om jag vill ha barn, har aldrig vetat. Tänkt att längtan kommer så småningom men nu närmar jag mig fyrtio och det börjar bli bråttom.
Tror aldrig jag har frågat mina straighta vänner om de vill ha barn, tagit för givet att de vill det. Men de som inte vill blir ifrågasatta av sin omgivning. Vad är fel, hur kan man välja bort det största i livet?
Är vi på väg dit nu, ska homosexuella som inte vill ha barn bli lika ifrågasatta? ”Va, vill du inte ha barn, nu när ni kan?”. Vi får väl se, att jag ser en flata jag känner på gatan med en barnvagn behöver inte betyda att det råder baby boom. Kan bara hoppas att vi verkligen får samma möjligheter som alla andra att skaffa barn, om det är det vi vill.
|
|
