Evangelium

Det är inte för inte som Eva Dahlgren är en av Sveriges största gayikoner. Med karisma, glöd och hjärtskärande närhet till sig själv tolkar hon livet som få kvinnliga artister. Det är således inte för inte som hon hamnar på försäljningstoppen med sin senaste cd, Lai-Lai, jämns med att hon nu spelar för utsålda hus på en landsomfattande turné. Och så gjorde Eva Dahlgren äntligen comeback i Stockholm. Rockigare, coolare och sannare än någonsin. Kanske inte lika ung, hon har hunnit fylla 39, men absolut lika stolt och lika strålande som alltid.

Riktigt bra musik
"Det enda jag begär av kvällen" inleder Dahlgren, "det är att det där speciella molnet av energi kommer fram." Och hon menar känslan man kan få när man hör riktigt bra musik. Sån där bra musik som gör att man tack vare en fantastisk låt på radion plötsligt befinner sig i Gustavsberg fast man bara skulle åka till Ica och handla. Swoosh! så är man borta. Och visst händer det samma sak här. I ett enda gigantiskt moln av energi tar hon och det suveräna bandet med oss bortom Cirkus, bortom Gustavsberg. Ja, till och med bortom Bortom, för det här är verkligen riktigt bra musik. Och jag har inte landat än.

Iklädd guldlamé och med bara armar, självdistans och klockren ironi håller hon så om oss. Den hesa stämman smeker våra öron och kittlar våra sinnen tills vi tror att vi ska sprängas. Med änglar och tända stjärnor gungar hon oss fram och tillbaka i extas tills vi skriker STAY!! Det är så här vi vill ha dig! Hon säger att hon njuter av att spela på hemmaplan igen, vilket onekligen märks. Den otroliga närvaro och rakhet till publiken som Dahlgren står för vittnar om sann - återfunnen - spellust. Något som hon tackar bandet för - och jag var nog inte den enda som trodde att hon skulle tacka Efva& Men visst var bandet något alldeles extra. Väl sammansatt, råa gitarrsolon, rejält tunggung emellanåt och så Greta Folkessons härliga percussion . (Greta Folkessons härliga allting!) Över lag en grymt ösig spelning som bidrog till aldrig sinande applåder.

Religiös halvtimme
Och mitt i alltihopa - Eva Dahlgrens humor. Med spontan självironi bjöd hon på många asgarv och avvägde därmed perfekt mellan ballader och upptempo, gammalt och nytt. Tyvärr är den senaste skivan alldeles för färsk för att åtminstone jag själv ska kunna hänga med i texterna, men det lär nog inte dröja innan Lai-Lai spelas lika mycket som "En blekt blondin& " Och de sångerna kan vi väl alla utantill!? Stort jubel väckte Eva Dahlgrens religiösa halvtimme, där hon för en gångs skull inte riktade ironin mot sig själv utan mot kyrkans män. Elisabeth Ohlson tillägnades en låt som jag tyvärr inte hörde ett ord av eftersom ljudkillen inte hittade rätt regel på mixerbordet just då, men alltid annars. Tur för honom& Hela sessionen avslutades med "Jag är Gud (vem är du?)". Självklart, rätt och råbarkat ödmjukt. Precis som konserten i övrigt. Så det är inte helt förvånansvärt att hon blir inropad tre gånger. "Jag har inga låtar kvar nu, vi får öva in fler till nästa gång", säger Eva när Cirkus kokar över med applåder och stående ovationer! Folk dansar och hoppar! Vilket drag! Vilken konsert!

Och det är då som jag ser Attling framför mig. Med en son i knät och en brevid sig. Brevid Niklas, Agneta och Elisabeth. Och Lindarw satt visst också där. Men det var Efva jag såg. Hon kunde varenda litet ord, varenda takt i sin frus verk. Och i samma stund som "Kom och håll om mig" rytmiskt sensuellt eskalerar mot en nästintill orgasmisk avslutning känner jag mig som en voyeur. Jag tittar generat bort från den ena Efvan till den andra och inser att det inte alls var bandets förtjänst att Dahlgren står på scen igen. Det var bara ett av alla hennes konsertskämt, det ser jag ju själv med egna ögon. Så tog kvällen slut, men jag kan fortfarande höra jublet. Och jag som aldrig har sett Eva live tidigare förstår nu alla dem som tycker att jag har varit korkad som missat henne. Jag håller med dom& Det är korkat att inte ta chansen att uppleva Dahlgren när hon är i sitt livs form!

Jessica Johansson

Eva omröstningen avgjord

För en tid sedan kunde ni rösta på vilka av Eva Dahlgrens skivor ni tycker bäst om och vilka ni har hemma i skivbacken. Det blev inte två likadana listor, popularitet och inköp hänger tydligen inte ihop.

Att En blekt blondins hjärta skulle toppa listorna var kanske inte så förvånande men sen var det ett rätt öppet fält. Ett tecken på att de äldre skivorna ligger flatorna varmt om hjärtat och att många anser att Eva var bättre förr är att andraplatsen gick till Ung och stolt från 1987 och fjärde platsen till För väntan från 1981. Nya skivan Lai Lai fanns inte med i omröstningen. (Femte och sista plats i "poppislistan" delas mellan två skivor med lika antal röster.)

GD