[ C O R K Y ] - Böcker som får blodet att koka:

[KAMP - 011005] Nu när semestern, familjebråken, prideminnena och solbrännan bleknat, gäller det att inte slöa till i höstrusket. Varför inte läsa en bok som gör en riktigt förbannad? Är man trött på de sedvanliga smöriga heteroromanserna eller de trista läxböckerna och i stället vill fundera på den gamla goda "manligt och kvinnligt" frågan och samtidigt få blodet att koka så passar "kulturjournalisten" Birgitta Kurten-Lindbergs essäsamling, med den medvetet provokativa titeln "Tokfeminismen" perfekt. Med ett sånt namn, kan det bli annat än upprörande och underhållande?

Som feminist och flata vet man dock inte om man ska skratta eller gråta när man ser kapitel med titlar som "det goda patriarkatet" och får läsa sida upp och sida ner om mäns självklara överordnade position och allmänna förträfflighet på alla områden. Ska det vara ett skämt? Nejdå, hon har minsann tänkt i flera år på detta och kommit fram till ungefär samma sak som dem som försökte hålla kvinnor från universiteten och vallokalerna, det betalda arbetet och forskningen. Män är helt enkelt bäst lämpade för att bestämma allt och det är av naturen givet.

Vill kvinnor bli chefer?!
"Vill kvinnor bli chefer?" lyder ett annat kapitel och nej, det är inte en kuggfråga. Enligt kulturjournalisten vill vi inte det. Egentligen är kvinnor totalt inkompetenta i såväl arbetsliv som studier och forskning. Tro det eller ej, men inte ens de så kallade traditionella och av naturen givna arbetsuppgifterna, såsom att vårda barn och gamla är vi längre särskilt bra på. Vi har nämligen blivit helt förledda av "tokfeministerna" i kvinnorörelsen och den kallhamrade egoism de enligt Kurtén-Lindberg tvingat på oss.

Biggan, som tydligen älskar män över allt annat på jorden, tycker alltså att "tokfeministerna" heltenkelt har sabbat det mesta här i världen. Den feministiska kampen (ni vet, den som gav oss rösträtt, abort, dagis, lika lön för lika arbete, kvinnojourer för misshandlade kvinnor, kvinnliga politiker, kvinnohälsovård, professurer och chefer, feministiska kurser på universitetet, etc) har egentligen inte åstadkommit något annat än att få de stackars arma kvinnor, som "faktiskt vill" vara hemma och sköta om hem, barn och (kan tilläggas) passa upp på sina män, att känna sig odugliga. Det är så absurt så det är roligt.

Det Biggan tydligen helt missat är att utan ett hundratal år av feministisk kamp skulle hon ju inte själv få "forska" (om man nu kan kalla det hon gör forskning) och ge ut böcker. Hon tror väl ändå inte att den konservativa tankesmedjan Timbro, som gett ut denna lilla hets-skrift, vill annat än få vatten på sin egen sexistiska kvarn? Men vill hon slicka deras rövar, så låt henne hållas. Vi andra kommer att fortsätta slicka fitta och trivas ypperligt med det. Allt medan vi smider planer på vår fortsatta revolution.

Tyvärr är det dock omöjligt att sammanfatta det Kurtén-Lindberg desperat försöker säga, eller ens förstå varför hon är så arg på "tokfeministerna". Boken är full av motsägelser, diffusa personangrepp och kritik mot allt som alla läskiga vänstermänniskor (utom hennes kompisar som hon säger i förordet) sagt.

Blommor och bin
Faktum är att få recensenter och ännu färre feminister ens tagit sig tid bemöta de "blommor och bin- i djurens värld- ända sen urminnes tider"- tekniker hon använder sig av för att mer eller mindre såga inte bara vänstern och kvinnorna, utan också all möjlighet till förändring över huvudtaget. Nåväl, det kan vara värt att ge ett par axplock för att motivera att Herculina valt henne till "veckans idiot":

Biggan Kurtén-Lindberg är inte bara "biologist", dvs hon anser att "naturen" och biologin ger oss givna och oföränderliga förklaringar till alla sociala och politiska fenomen. Givetvis kallar hon inte sig själv för det. Nej, faktum är att det är "tokfeministisk" politisk korrekthet enligt henne. Personligen krängt av denna stämpel säger hon att det är "som att kalla högerextremister för fascister". Jasså, tänker man, är det inte det de är? Nåväl, ett litet lästips till Biggan och alla "snoppen driver-utvecklingen typer": läs Sara Arrhenius bok "En Riktig Kvinna". Den är lättläst och tydlig. Att rekommendera feministiska vetenskapskritiker som Donna Haraway är väl
lönlöst. Ni, kära läsare, kan dock med fördel fördjupa er i denna poetiska och briljanta kvinnas fascinerande studier av hur Den Vite Vetenskapsmannens Lekar blev till religion för en hel värld.

Pojkflickorna
Som butchälskare lystrade jag till när jag såg kapitlet om "pojkflickorna". Diskussionen av dessa "avvikare" är det närmaste hon kommer att beskriva kvinnor som inte passar in i hennes "bullmamme -gröt -i- huvudet -stand by your man –bild"av kvinnor. Men även här är det idel motsägelser. Å ena sidan är de starka och drivande, nästan manliga, men å andra sidan verkar hon inte tro att de mår särskilt bra. Ännu en ansats att befästa pop-psykologiska teorier om den avvikande kvinnan alltså. Det finns givetvis bara två kön och hon spenderar ungefär halva boken med att försöka förklara hur dessa normala heterosexuella män och kvinnor blir till. Ömsom är det obändbara traditioner och ömsom kromosomer, hormoner, hjärnhalvor och andra mycket diffusa men ack så laddade begrepp. Ja, så blir ju allt som inte passar i heteronormativiteten en avvikelse och därmed också, givetvis, ett hot. Hon vet helt enkelt inte vad hon ska säga, mer än typ "det är inte normaaaaaaaalt".

Ja och miljön har absolut ingenting att göra med vad som gör oss till "pojkar" och "flickor" enligt KL. Könsskillnader är medfödda och går inte att förändra. Nähä. Hon har tydligen inte träffat några transsexuella människor i sitt liv. Samtidigt hävdar hon att alla kritiska resonemang av denna pop-psykologiska och sociobiologiska forskning (som enbart går ut på att bekräfta den ordning som män helst vill ha) bara är uttryck för rädsla och censur.

Kromosomerna styr
I kapitel två får vi lära oss att det är kromosomerna som styr de manliga och kvinnliga dragen (inga referenser till någon bevisföring behövs så klart, naturvetenskapen är ju dagens religion). Tydligt är att på Y kromosomen finns allt som gör män till vetenskapsmän och konstnärer, politiker och ekonomer. Får de en extra blir de feminina och avvikande (dvs bögar, får man anta). Får kvinnor däremot extra testosteron blir de pojkflickor (oops! så var vi där igen!), medan män med extra testosteron blir aggressiva och kriminella. (För vad som definierar kriminalitet är ju som bekant skrivet i naturen det med.) Jaha och på exakt vilken kromosom finns då anlagen som gör oss till flator?

Nåväl, Biggan anser att allt detta är statistiska sanningar, inte absoluta och att det finns avvikelser. Eh? Tack, då blev man reducerad till en avvikelse, ännu en gång.

Tillförsel av könshormoner till vuxna kan inte ändra deras psyke menar Biggan Kurtén-Lindberg också. Detta tycker jag är särskilt intressant eftersom det numera blir allt vanligare att byta kön. I San Francisco ingår könsbyte till och med numera i sjukvårdsförsäkringen för kommunalt anställda. Mina FTM kompisar Stu, Dexter, Anthony, och Ari är mer "män" än de flesta jag känner, trots att för inte länge sedan hette de Sue, Debbie, Tina, och Adriana och kryssade i "female" på alla offentliga papper. Om det har med testosteronet eller identifikationen att göra är väl oväsentligt. För dem spelar testosteron- sprutorna extremt stor roll emellertid, vilket tyder, enligt min mening, lika mycket på vår kulturs övertygelse om hormonernas betydelse. Att butchar som byter kön ofta sen blir intresserade av män, hur fan ska man tolka det? Förklara det du Biggan, med din kromosomfilosofi!

Det naturliga moderskapet
Det naturliga moderskapet och mammors uppfostran av barn är, får vi sen veta, naturlig och given. Se bara på aporna. Utan uppfostran blir vi inte bara förvirrade i våra könsroller, vi blir också vilda och anarkistiska enligt Biggan. I nästa kapitel avfärdar hon sen, utan några som helst belägg, att det någonsin funnits ett matriarkat. Det må väl vara hänt, men varför är det så viktigt att bevisa att patriarkatet alltid funnits och alltid kommer att finnas? Patriarkatet, enligt KL, är dock INTE kvinnoförtryckande, det är bara vi "moderna" och "egoistiska" kvinnor som ser det så. Patriarkat betyder mig veterligen herravälde..! Kvinnors roll är enkom att ta hand om andra. Hon lovordar brudpris som ett bra sätt för fäder att få betalt för sina döttrars heder och arbete. Detta är givetvis på intet sätt förtryckande tycker Biggan. Kanske har hon inte tjänat tillräckligt på sina insatser som antifeministisk kvacksalvare och måste sälja sina barn. Helt sjukt!

Kvinnors oförmåga
Ja, sen fortsätter det med kritik av kvinnor inom universitet och forskning, liksom inom alla andra delar av arbetslivet. Att kvinnor inte avancerar eller forskar tillräckligt mycket, det ser Biggan som ett uttryck för kvinnors oförmåga, inte alls som ett resultat av sexism. Hon avslutar med att konstatera att samlevnaden mellan män och kvinnor idag är omöjlig. Detta tack vare kvinnornas envisa försök att slå sig in på männens territorium: arbetsmarknaden. Hurra! tänker jag och förstår att det är nu vi ska få vår revansch, vi flator. Men så klart inte. Den enda räddningen är att kvinnorna går tillbaka till spisen (att hemmafrun är en historisk parentes och ett medelklass västerländskt fenomen har tydligen gått henne helt förbi), annars är det kört för ALLA; barn, vuxna och gamla. Vi har ju redan fått veta att kvinnor ALDRIG kommer att kunna vara lika bra som män på någonting- vare sig det gäller studier, forskning, konst eller politik.

Tokfeministerna
Det är fantastiskt att Biggan själv har lyckats skrapa fram tillräckligt mycket mod att faktiskt försöka
sig på att bli journalist och skriva böcker. Klart är ju att hon inte är särskilt bra på det. Någon forskare är hon i alla fall inte- hon vet nämligen inte skillnad på vad som är "fakta" och vad som är "argument". Hon vet inte skillnad på "ideologi" och "objektivitet". Hon vet inte så mycket om något överhuvudtaget.

Att ett förlag som Timbro givit ut den här boken är väl knappast någon överraskning. Den är så befängd att man får förmoda att inget annat förlag skulle se någon som helst anledning att sprida denna smörja av orediga resonemang och fullständigt idiotiska kvinnoförnedrande argument. Tack och lov. Själv skulle väl Birgitta Kurtén Lindberg påstå att detta beror på att hennes resonemang är politiskt inkorrekta och att förlagen är fascistiska. Att detta är ett resultat av "tokfeministerna", som hon kallar de kvinnor och män som kämpat och kämpar för att förändra den rådande maktordningen.

För mig är det sak samma om det är "biologi" eller "arv" som ligger till grund för allt. De är i grund och botten två samlingsbegrepp för ett antal förklaringsmodeller som i sin tur legitimerar olika maktordningar i samhället. Det som är intressant är vad vi gör av det och vad det ena eller det andra argumentet hjälper oss att legitimera. Givetvis är det jättebra för herrarna på Timbro om en kvinna skriver en bok som denna. På så sätt kan ju männen fortsätta att leka gud på den fria marknaden, över alla resurser- mänskliga och naturliga-, liksom över kvinnorna.