 |
TEMA: Butch & Femme
En hyllning till femmen
[KAMP - 020215] När jag var liten, manchesterbyxor fastsatta med röda hängslen och skjorta mönstrad i gälla färger, träffade min morfar en kvinna. Jag minns inte hennes namn, jag minns bara att hon brukade spela fotboll med mig, i högklackat. Morfar kallade henne "Glada änkan"
Det har sagts tusentals ord om butch/femme och tusentals till ska sägas. Någon har slängt garderobens alla klänningar, någon har förtjust strukit färg över naglarna för första gången, två kvinnor lånar kläder av varandra.
Fanns inte könsroller skulle vi inte kunna leka med dem. Så är det och jag erkänner mig till de som råkar älska leken. Allvaret i leken.
Med Beatles sjungande i bakgrunden försöker jag skriva något om min kärlek till henne. Ni vet, hon som alltid får en att komma en halvtimme sent. Lägenheten i kaos av klänningar och skinnbyxor, i handfatet smulad kajal. Glitter på spegeln.
Ni vet, ni har sett den vassa blicken, den självklara gången oavsett kängor eller klack. Ni vet, hon som trollbinder och kittlar med en omedveten medvetenhet, en medveten omedvetenhet. Jag erkänner mig till dem som råkar älska henne.
Beatles sjunger:"Something in the way she moves, attracts me like no other lover. Something in the way she moves me//Somewhere in her smile she knows, that I don´t need no other lover. Something in her style that shows me//You´re asking me where my love grows, I don´t know. I don´t know."
Det är farligt i detta vårt land att inte gå i jeans och T-shirt. Tänk om tv-kameran fångar dig i kostym bredvid kvinnan i klänning. Du vet ju hur det blir, du vet ju vad de tror, att en är kvinna en är man. Hur ska du då kunna säga: vi är precis som ni?
Jag säger allt är farligt. Jag säger vi väljer våra kläder varje morgon innan vi går ut i världen. Jag säger vi väljer inte våra kläder.
Det är farligt i denna vår lilla klubb att uttrycka sig om kläder, kroppar och klänningar. Så har det varit länge. Lätt att sortera ska det vara. En innehållsförteckning i pannan tack och säg för guds skull inte högt att du tänder på "kvinnliga" kvinnor. Då är du bara ännu en produkt eller förtryckt, ja eller rent utav förtryckare.
Jag säger det handlar inte bara om kläder, kroppar och klänningar. Det handlar om de orakade benen under klänningen, de skitiga mjukisbyxorna dagen efter. Det handlar om osminkade dagar och rynkor runt trötta ögon. Det handlar om självklarheten som kommer av tron att få vara den man vill.
Först då kan man spela fotboll i högklackat.
|
|
