[ C O R K Y ] - Butchfackets avigsidor

[KAMP - 020215] Hela mitt liv har jag försökt att undvika att hamna i fack. Ni vet sådana som man placerar folk i för att lättare kunna konstatera att "så där är/gör de där typerna?"

När jag var en liten tös och bodde i Norrlands obygd var jag paniskt rädd för att bli kallad synthare. Så jag köpte bara gråa kläder, istället för dåtidens syntharfärg; svart. Det ångrar jag lite grand idag när jag ser tillbaka på alla klassbilder? I tre år ser man bara en spretig frisyr ackompanjerad av grått och åter grått. (Jag hade tom lyckats hitta ett par gråa skor; inte illa med tanke på att detta utspelade sig under slutet av det färgglada åttiotalet!) Allt detta bara för att inte få etiketten synthare. När jag var ännu yngre ville jag inte tillhöra "flickgänget" hemma på gården. Men bara för att jag inte räknas dit innebar det inte att jag hängde med grabbarna i skogen jämt heller. Jag var någonstans mittemellan. Varannandagtypen liksom. Bara för att ingen skulle kunna sätta den där stämpeln som jag skydde som pesten. Jag ville vara jag.

Idag behöver jag varken oroa mig för att bli kallad synthare eller för att platsa i något grabb- eller tjejgäng. I homovärlden ser det lite annorlunda ut. Men inte så mycket som man tror kanske? Precis när jag kom ut oroade jag mig mycket för att bli kategoriserad som 'butch'. Inte för att jag upplevde det som något negativt, utan helt enkelt för att jag ville vara fri från alla typer av fackindelningar. Hur den nu än var med min butchighet så märkte jag ganska snart att folk gav mig denna tillhörighet utan att jag gjort det själv. Till exempel så brukar uttalade butchar komma fram till mej på krogen och snacka lite. Trots att vi kanske inte känner varandra så väl. Det blir aldrig någon "jag ska stöta på dej stämning", och det kan ju jag som har flickvän tycka är väldigt skönt. Men om man som singelbucth skulle råka gilla en annan butch kan det kanske vara svårt att få fram de rätta signalerna då det förväntas att man ska gilla femmiga tjejer. En annan begränsning är de oskrivna (?) klädkoderna. Jag har ett jobb som ibland kräver kavaj och kontorskläder. Detta förvånade en butch i min bekantskapskrets. Efter ett möte stötte jag ihop med henne ute på stan. Hon stannade till och tittade på mej med stora förvånade ögon. "Har du kavaj?..?!" frågade hon som om svaret på den frågan var av avgörande betydelse för hela hennes uppfattning om mig. Nu kan man ju tycka att just kavaj borde räknas till ett av de butchigare klädesplaggen, men sedan insåg jag att hon kanske hade placerat mig i arbetarbutchkategorin - och där har man kanske inte kavaj?!

För en tid sedan var jag på frackbröllop. Många flator som jag pratade med förväntade sig att jag skulle ha på mig frack. "Varför?!" undrade jag. "Det är ju så självklart" blev svaret. Hade jag känt för det hade jag haft frack, men nu så hade jag aldrig gått på bal, eller något liknande tidigare så det kändes ganska kul att få klä upp sig i långklänning och allt. Men som bucth ska man tydligen hålla sina tylldrömmar i schack.

Häromkvällen var jag på krogen och när den led mot sitt slut skulle jag hämta ut mina och tjejens kläder från garderoben. Väl där får jag frågor kring en inhängd väska. Inte om den stooora väskan som jag själv släpar omkring på, utan den lilla som min tjej tagit med sig. "Är det här verkligen din" frågar den kvinnliga garderobiären med väskan hängande lite föraktfullt från fingret. Både hennes röst och blick talade sitt tydliga språk. Och detta var samma tjej som tidigare under kvällen kastat lystna blickar på mig. Fast det är klart - då hade jag ju inga femmeattribut som kunde tänkas dra ner mitt värde på butchmarknaden?

Ibland händer det att jag får kommentarer om min flickväns utseende av butchidentifierade tjejer. De ser henne som min femme, och hälsar av respekt först på mig ('mannen') och sedan på henne ('kvinnan'). Det är ganska tragikomiskt att se hur flatvärlden anpassar sig till ett slags fejkat heterokönsperspektiv. Visst kan jag tycka att rollspel och butch/femmeestetik är kul och underhållande. Visst gillar jag att ha kostym när min flickvän har klänning. Men det är inte så att jag har specifika butchåsikter eller upplever att jag har mer gemensamt med butchidentifierade flator än med några andra. Är vi så desperata efter den där 'minsta gemensamma nämnaren' eller är vi rädda för att upptäcka att flator, precis som alla andra, är komplexa människor?