[ C O R K Y ] - Killar som hon: En hyllning till butchen

[KAMP - 020215] Vi ska på fest med de vackra straighta vännerna. Klädsel:kavaj. Du ler och säger: visst, jag behöver ändå en ny kostym. Jag känner mig lite som Askungen. Kanske är det första gången. Några dagar senare ringer du. Vi kanske inte ska gå ändå. Kostymjakt är lite för mycket. Plötsligt är du verkligen kvinna. Men kostymen sitter lite för bra. Jag kysser dig på herravdelningen. Expediten ler nervöst när vi ber om råd. På festen får jag en man till bordet. Du får sitta på kortändan. Sen röker du cigarr med de kostymklädda, medan flickor i korta klänningar ler förföriskt. ?Måste du alltid vara så extrem?, säger en hetero-kompis till mig. Det är inte min klänning han menar. Det är min hand i din.

Butchen är känd för sitt utseende, femmen för sina val, säger butch-femme krönikören Joan Nestle. Butchen är, tycker många, den stereotypa flatan, född sån - pojkflicka, avvikare. Femmen blir då den perversa, för hon åtrår avvikaren. En butch kan inte hjälpa den hon är. En femme vill väl egentligen ha en man. Ingen frågar, alla tittar. ?Hur gammal är ni, min herre?? Dörrvakten ser vad han vill se. Butch och femme kan inte förstås utan varandra, menar queerteoretikern Sue-Ellen Case. Vi är kompletterande motsatser, våra identiteter skapas i relation till varandra. Kanske det. I vilket fall, så stör vi ordningen. Vi stör för vi lockar fram alla vulgouppfattningar. Ett butch-femme par signalerar sex, anser vissa. ?Det syns att butchen sätter på femmen?. Det är jobbigt när flator har en sexualitet. Men det är ändå inte som ni tror.

Kort hår. Keps. Jeansen hänger. Kedja i plånboken. Gympadojor. Snusdosa. Det är inte det. Kanske mekar du med bilar. Står i köket. Tävlar med killarna på gymet. Det är inte det. Oftast står du i baren. Ibland drar du ut stolen och bjuder på en drink. Det är inte det. Du får mig att rodna för jag inser jag tycker om att bli uppvaktad. Det är inte heller det. Jag rodnar för att jag åtrår dig. Dina starka händer. Din raka rygg. Ditt hesa skratt. Slöjan av misstro under den intensiva blicken. Vaksamheten. Det är din blick när du ser på mig. Ser mig. Det är det.

Vi lever i ett patriarkat, ett samhälle genomsyrat av en heterosexistisk norm. I decennier har feministerna kritiserat butch-femme relationer. Vår åtrå, säger de, imiterar normen och är inte jämlik. De vet ingenting. Jag gillar det stiliserat kvinnliga och du gillar det stiliserat manliga. Vi leker en lek, gör en parodi. På blodigt allvar. Queeranhängarna menar att maskulina kvinnor utmanar heteronormen. Den heterosexistiska definitionen av kopplingen mellan kropp och kön, sexualitet och identitet. Vad vi kallar maskulint och feminint. Och det handlar inte (bara) om kläder. Kvinnor bär mäns kläder varje dag. Det handlar om vad kläderna symboliserar. Jag åtrår min tjej i kostym. ?Ta klänningen?, säger hon och håller upp min kappa när vi ska gå. I feminin maskulinitet finns en bild av hur en annorlunda maskulinitet skulle kunna se ut, anser litteraturvetaren och butchen Judith Halberstam.

Vissa säger att butch-femme bara beskriver amerikanska arbetarklassflator på 50-talet. Kanske. Eller så benämner det en estetik som tar sig olika uttrycksformer på olika platser, i olika tider. I Stockholm får jag höra att det finns inga butchar. Jag vågar påstå att det inte är sant. Och mina femmesystrar skulle hålla med mig. Vi känner igen varandra, hälsar med en blick som dröjer sig kvar. I San Francisco talas om utrotningshot. Om att butchar byter kön. Blir FTMs. Killar. Det spelar ingen roll. ?Why?, sjunger Animal i duon Bitch and Animal, ?is it so lonely in between boy and girl? Gender- I?m a bender?. Det handlar om vad man gör av sexualitet, kön, och identitet.

Jag åtrår dig som utmanar biologistiska kategorier. Som vägrar inlemma dig. Och jag vet vad det betyder gå igenom staden med den som alla ser. Jag vet att utan varandra är jag den som passerar. Jag vet att du är den som förstår männens språk. Du vet inte men jag ser allt. Jag skyddar dig. Tar ställning. När du blir utkastad från damtoaletten fnissar jag. När du blir nedslagen på gatan skriker jag ut min vanmakt. När någon säger att du är en man blir jag tyst.

Jag har alltid tyckt att en av feminismens grundstenar är att kvinnor skall vara fria. Fria att älska som de vill, ha rätt att definera sin egen sexualitet, sin egen åtrå, och sin egen identitet. Detta till trots är det inte OK att fullt ut finna sin egen identitet. Inte i jämställdhetsdebatten, eller i feministiska kretsar, eller ens i flatsammanhang. Priset är en dom. En stämpel. En risk. Varje dag. Och varje dag är kärleken värd det.