Dykespotting
Suspect! Utbrister polaren i bästa teaterviskningsmanér. Det hon försöker säga med sitt egenhändigt påhittade kodspråk är att den något butchiga tjejen som just passerat vårat synfält troligtvis är flata. Att lokalisera en medsyster i en övervägande straight folkmassa tycks vara en uppskattad sport i flatvärlden. För att vara någotsånär framgångsrik inom denna aktivitet som vi kan kalla dykespotting krävs det att man har en vältränad 'gaydar' och att man känner av homovibbar bättre än stortån känner av väderomslag.
Vill man dyka djupare i denna lättsamma sällskapslek kan man dock rätt kvickt lista ut att dykespotting inte endast beror på bristfällig fantasi utan snarare är ett uttryck för behovet av bekräftelse. Önskan om att kunna identifiera sig med kanske framförallt offentliga personer är något vi lesbiska delar med andra minoritetsgrupper. En total avsaknad på makthavare och andra offentliga personer som delare ens etniska bakgrund, religiösa tillhörighet eller sexuella läggning medför en känsla av marginalisering och maktlöshet. Vi lever i ett samhälle som går under parollen 'syns du inte så finns du inte' vilket gör det nödvändigt att alla samhällsgrupper representeras i allt från samhällsdebatter till kulturprogram.
Ett iögonfallande och effektivt experiment vore att avskaffa den vita mannen som norm och förvandla honom till ett pikant och exotiskt inslag i massmedias tolkning av verkligheten. Visst, ibland görs det ett käckt litet reportage om fjolliga bögar och lesbiska par. Det som är beklagligt är dock att när den homosexuella vardagen uppvisas i diverse medier filtreras den oftast genom en heterosexuell människas ögon. När utsatta samhällsgrupper ges utrymme att själva synliggöra och belysa sin egen verklighet bekämpas fördomar troligtvis effektivare och framförallt får medelsvensson konkurrens om sin ständiga och obegränsade bekräftelse på sig själv som en väsentlig och vital del av samhället. Det är enkelt att klappa sig själv på ryggen och visst vore det skönt att helt kunna avsäga sig ansvaret för den samhällsbild som visas upp i både tv, radio och tidningar.
Dessvärre måste vi lesbiska inse att vi i allra högsta grad bidrar till hur våran livsstil och hur vi som grupp speglas av massmedier. Jag var nog inte den enda som slog kullerbyttor av glädje hemma i vardagsrummet när Robinson-Sophie öppet och odramatiskt stod för sin homosexualitet inför miljontals tv-tittare. Samtidigt är det nedslående att vi är så svältfödda på öppna flator att varenda glimt av lesbisk kärlek känns som en mirakulös droppe vatten i öknen. Ibland smärtar det att inse sambandet mellan a och b men det är faktiskt nödvändigt. Så länge vi flator tvekar över att personligen ta ställning för våran sexualitet lär vi få nöja oss med enstaka biroller på den offentliga arenan.
Dykespotting är en harmlös liten lek som alltid kommer rädda tråkiga stunder på stans caféer men förhoppningsvis tillgodoses vårat behov av bekräftelse i framtiden alltmer på samma sätt som våran vän den heterosexuella vita mannens.
.gif)
