Gay = bög på Stockholms Filmfestival

Det har sagts förr men tål att upprepas: Gay betyder homosexuell och inte enbart bög. Detta tycks svårt att fatta för många. De senaste åren har media missbrukat ordet ett antal gånger och detta tycks ha smittat av sig på årets upplaga av Stockholms Filmfestival som avslutades nu i helgen. I år upprepade man förra årets succé med nattvisningar och hade då en speciell sektion kallad "gaynight". Och vad tror ni de visade där då? Jo fem stycken bögfilmer såklart. Filmfestivalen fick mycket positiv press för sitt breda utbud av 'gayfilmer' i år. Och visst - inte mindre än 8 filmer med bögtema visas. Wow....vore jag bög skulle jag hoppa av glädje. Hur många filmer med lesbiskt tema visades undrar ni som inte redan vet... Inga alls är det trista svaret. Och förklaringen då? Jo, enligt festivalens programkoordinator görs det så lite lesbisk film så där fanns inga att visa. Och ifall man nu hittat några så var dessa för experimentella eller distribuerades i fel format, dvs på video och inte på 'riktig' film. Tycker ni inte att detta låter lite märkligt?? Följande filmer har alla ett lesbiskt innehåll eller i alla fall en karaktär som är flata: Better than Chocolate, Chutney Popcorn, Election, Freeway II: Confessions of a Trickbaby, Hold back the night, La Vespa e la Regina och Relax it's just sex..

Dessa filmer är alla inspelade i år och finns tillgängliga i passande format och vad det gäller det experimentella så..jaa, jag har alltid trott att det var just för att visa den typen av film som filmfestivaler fanns...?! Självklart visades det mycket bra film på festivalen. Det är ju inte så att filmer är bra bara för att de har ett flattema. Men att visa 8 bögfilmer och ingen lesbisk...!

Årets guldkorn var den mycket gripande och fruktansvärt bra filmen Boys don't cry om den unga transexuella Brandon Teena som mördades av sina vänner när de inser att han är en hon. Här ska såklart festivalen ha all heder. Dessutom visades den belgiska "S", i vilken huvudpersonen provar på ett förhållande med en annan kvinna. Ingen strålande film tyvärr då den känns som en tävling i att mörda så många på så kort tid som möjligt. Slutligen visades Pedro Almodóvars Allt om min mamma där den äldre aktrisen har ett förhållande med den betydligt yngre heroinmissbrukande skådespelerskan Nina. Fast detta går ganska obemärkt förbi. En manlig kollega som också sett filmen frågade mej "om det var nåt lesbiskt i filmen". Och det var det ju - fast väldigt lite som sagt.

Jag längtar efter en riktigt underbar STOR och härlig film som är av samma goda kvalité som Bound, When Night is falling, All over me, Fire, Antonias värld, Go Fish, The watermelon woman, Two girls in love, Fucking Åmål. Jag vill se när hon och hon får varandra innan "the end" och jag för en kort stund där i biomörkret kan inbilla mej att världen är full av flator som de på bioduken och alla är lyckliga och glada. När får jag se den filmen??

Nenne Nestius