Var god tag plats!
(innan dörrarna stängs)

Överallt finns de och överallt syns de. De är män som utnyttjar sin medfödda rätt att ta upp plats och utrymme - både fysiskt och på andra sätt. Överallt och hela tiden. I media pratas det bland annat om 'gaylitteratur', 'homosexuella och bastuklubbar' och 'gayklubbar'. Likhetstecknet mellan homosexuell och bög har alltid varit tydligt men i min enfald så trodde jag att det hade blivit bättre; att flator hade blivit synligare överallt. Jag tänkte att filmen "Fucking Åmål", Louise Boijes bok "Stjärnor utan Svindel" och kanske i viss mån även "Ecce Homo", bidragit till att synliggöra lesbiska på ett positivt sätt. Att vi nu skulle finnas med när de talades och skrevs om homosexuella. Men icke. Mannen är norm på ett lika tydligt sätt i homosammanhang som i dylika hetero. Och ibland är mannen ännu mer definierad och tydlig och platskrävande här i vår så kallade homokultur än i heterosexuella sammanhang. Är det kanske för att vi flator fortfarande försöker integrera oss med pojkarna i vår omgiving emedan många av våra straighta systrar givit upp den tanken?

Jag vill inte vara osynlig. Jag vet dessutom att jag gör allt för att synas. Men uppenbarligen räcker det inte. Jag läste nånstans att det mesta trendiga som finns just nu är att vara en invandrad flata som bor i förorten. (Helt galet såklart. En sexuell identitet liksom en etnisk sådan kan ju aldrig vara en trend.) Och det har under den gågna sommaren och kanske till och med under det år som passerat, skrivits ovanligt mycket om lesbiska i tidningar; vi har synts i TV, hörts i radio osv. MEN - när vi nu tittar tillbaka på all denna uppmärksamhet som förärats oss som grupp kan jag bara konstatera att 'trenden' är övergående såsom ligger i dess natur. Nu är vi tillbaka igen, där vi började. När det handlar om den övergripande termen 'homosexuell', ja då avses MANNEN. Det är bara vi själva som verkar kunna förändra detta faktum. När såg ni en bög på en lesbisk konferens sist? Är det kankse vårt eget fel - har vi inte släppt in killarna? När jag talar med mina kvinnliga väninnor hör jag ofta att de vet en hel del om bögkulturen - medans de bögar som vet något om flatkultur är mycket lätträknade.

Ilska föder ofta engagemang och det är tusen gånger bättre att vara arg än att vara bitter. Jag "kom ut" som feminist innan jag kom ut som flata - och jag tycker forfarande att det är viktigare att vara 'öppen feminist' än att vara öppet lesbiskt. Naturligtvis är det i mina ögon bäst när de två kombineras. Men kom ihåg att ta plats vad ni än väljer att göra! Sträck på er och vägra bli marginaliserade!

Nenne Nestius